Nu är HON här!!!!

Vilken otrolig lycka vi känner! 18 oktober (en dag innan bf) kom vår lilla Sofia till världen. 3925 gram och 51 cm lång. Finns inte ord att beskriva känslan när hon ligger i min famn och tittar på mig med sina stora blå ögon. Hon är bara vår!

Allt började i Torsdags kväll. Jag fick en blödning och blev orolig och ringde förlossningen. Dom sa att det antagligen var en teckenblödning och om jag ville fick jag självklart komma in.Jag ringde min man och när han kom hem blödde jag fortfarande var på vi åkte in! Väl inne på förlossningen kopplade dom upp mig till ett CTG. Då hade vår lilla tjej 200 i hjärljud, jag fick ligga där och va nervös när jag tittade hur slagen gick från 190 upp till 206 som max. Personalen gick in och ut ur rummet och mummlade både det ena och andra. Efter ett tag fick jag upp och gå en svän. När jag sedan blev uppkopplad igen hade hon lugnat sig. Dom undersökte mig och konstaterade att jag var öppen 1 cm. Jag blev hemskickd med en ny tid för CTG på fredagmogonen. I bilen hem kände jag hur mer och mer markanta värkar började komma. Den natten sov jag ingenting! Värkar med 5 min mellanrum hela tiden. På morgonen hoppade värkarna mellan 5 och 3 min. Men eftersom vi fått tid på förlossningen ringde vi inte in utan åkte in på avtalad tid.
När jag kom in sa jag att jag sulle ta ett CTG och Barnmorskan reaktion var "Du har värkar va". Vi lades in på förlossningen i samma veva och jag var nu öppen 4 cm. Efter att ha andats mig igenom värkar i 2 timmar, blev de dag för lustgas (min bästa vän). 3 timmar efter det satte dom en EDA (ryggmärgsbedövning) Då avtog värkarna nästan helt, men eftersom jag inte sovit något på natten lät dom mig vila en timme innan dom tog hinnorna så vattnet gick! 19.46 på kvällen kom hon. Efter 30 min krystvärkar.
Ja det gjorde SKIT ONT! men måste säga att jag fått en väldigt positiv upplevelse av förlossningen. Inte minst bidrog min man stort till det som var en klippa genom allt!

Nu börjar en ny tid i livet! som efter varje dag känns mer och mer otrolig! min anledning till att jag startade bloggen var att få "prata av mig" och söka förståelse och liknande upplevelser hos er där ute! Och jag känner nu att det behovet har jag inte längre. Vår saga slutade lyckligt! All sorg och bearbetning gav oss just Sofia!Och för er därute som kämpar och försöker ta var dag i taget. Kämpa vidare och jag hoppas att även ni får uppleva detta en dag. Självklart kommer jag fortsätta följa era resor och kanske en dag tar upp min blogg med försök nummer 2! Men för nu tackar jag för allt stöd ni gett mig och för att ni följt oss genom detta! TACK!

2! dagar till bf......

känns så himla konstigt att vårt datum är så nära. vet ju såklart att den kan komma om en eller två veckor till men ändå! nedräkningen är snart över och då kommer vi få ha vårt lilla pyre i famnen. Känner mig lugnare nu än förra veckan (knasigt nog) har nog börjat tänka mer att jag kommer märka när det sätter igång så de är ingen ide att gå och fundera över allt som händer.
Hade en mysig dag igår med bästa väninnan och hennes två och en halv månaders son. Ska bli fantastiskt att vi kommer få uppleva allt tillsammans sen. Bra att ha någon att rådfråga också som nyss gått igenom sakerna.

Börjar bli väldigt drygt att gå hemma nu, har gjort allt färdigt som vi ville ha klart innan pyret kommer , så nu får man hitta på saker att göra och samtidigt som man ska orka det också! får se om de blir lite bullbak senare idag ;0)...

blir tokig!

Vet att inte BF är här än och att den inte "ska" ut än enligt dateringen MEN jag känner hur otålig jag börjar bli! den kan ju faktiskt komma när som, de är ju lika normalt att den kommer innan som efter BF...men jag hoppas verkligen att vårt lilla pyre vill komma ut innan, för jag orkar snart inte vänta längre. Undrar så när man kommer känna av att något är på G. Kommer vattnet gå? kommer värkarna säta igång direkt? hur lång tid kommer de ta? Kommer min man hinna hem innan jag måste åka in till BB? han jobbar ju borta på veckorna så det absolut bästa vore ju om den tittar ut en helg. Tar ju ändå 1 och 1/2 timme för han att köra hem så det är kanske inte så konstigt att man är lite nojig om när och hur det kommer ske. Skulle ju gärna vilja ha han hemma varje natt i 1 månad framöver nu men det funkar ju inte så!

Känns så konstigt att VI kommer få en förlossningshistoria att berätta. VI som varit inne på adoption från t.o.m innan vi visste vad som va fel. måste ju säga att det här vi går igenom verkligen har format oss. Nygifta och få reda på att man kanske aldrig kommer få biologiska barn är ju inte det lättaste att ta. Men som det har stärkt oss i vårt förhållande och vår kärlek! Säger inte att det va bra att gå igenom det här men skulle inte heller vilja byta ut de! What dosen´t kill you makes you stronger. Förstår ju så klart att det är lätt för mig att säga de när man sitter här högravid och allt gått bra trots allt. Tänker så ofta på er som kämpar där ute, efter oräkneliga försök fått negativa nyheter varje gång! Att ni håller ihop som par att ni kämpar och växer är oerhört stort och starkt av er!!! glöm inte det!! Och jag hoppas av hela mitt hjärta att ni också kommer få ert lilla pyre en dag!

13 dagar till BF

Oj vad längesedan jag skrev nu ....havandeskapsförgifning va de ingen (tack och lov). Fick dock åka in en sväng till förlossningen i måndags då pyrets hjärta va upp och slog ca 190 slag..men när vi kom in dit och fick göra ett ctg såg allt normalt och bra ut.

Har varit förkyld,hostig och dålig i snart en veck och de tar på en kan jag säga när man är höggravid! Så drygt.

Tror att min slempropp började släppa i onsdags, kom lite på kvällen och sen lite på morgonen. men de är ju svårt att veta om allt är borta, de ska ju betyda att livmodertappen är försvunnen och att man börjat öppna sig...kan dock ta två veckor ändå tills de sätter igång!

Håller på att bli galen just nu av ovisshet, man tror vattnet sipprar varje dag eller att kanske ändå börjar man nog känna lite molande värk! Vill att den ska komma ut NU! dom här sista veckorna känns som månader, kommer bli  så himla drygt om vi går över tiden också.

Samtidigt är man så orolig att något ska gå fel så här i slutet, har ju läst en massa skräck historier (dum som man är) . Sen vill man ju inte va den som nojjar sig och ringa förlossningen i onödan. Tror aldrig jag googlat på så mycket konstiga saker som under denna sista månaden.

Har fått för mig att jag läst någonstans också att föda innan bf för oss som gjort ivf ökar med 50%..sen kom alla mina syskon tidigt och samma på min mans sida. så därför har man väl fått för sig att den borde titta ut lite tidigare. Men så kommer det säkert inte bli, försöker ställa in mig på att gå över tiden för att de ska kännas lättare. man kan ju alltid försöka lura sig själv lite..... ;0)

BM besök, misstänkt havandeskapsförgiftning ?????

Var hos BM idag. Allt gick på som vanligt...frågor och lite annat tog upp. Jag nämnde att jag svullnat rejält på fötter,händer och ben de sista veckorna, men de är ju ändå rätt normalt. Hon frågade om jag haft huvudvärk. Till coh från har jag ju haft liiite huvudvärk men inget tryck så att säga. Ja men du har inte haft ont under brösten frågar hon då.....ööööö jooo typ jätte ont. Men  jag har tagit för givet att det är bäbisen som ligger å trycker uppåt, vissa gånger har det känt lite bort domnat. Då blev hon lite nervös och ville ta ett urinprov eftersom även trycket ligger liiite högt. Visade inget i urinet, så det va ju jätte bra, men vill ändå att jag kommer in på en koll till redan på fredag. Kan känna att jag själv inte blev så stressad över det men när jag märkte hur orolig hon blev började jag bli nervös. Så vi får se vad de visar på fredag, men skönt att veta att hon tar de på allvar. Kände jag av några symptom eller att trycket blev större under brösten skulle jag ringa förlossningen direkt. Kanske dags att packa BB väskan ikväll för säkerhetsskull??? Skötbordet har vi ju i alla fall fått på plats =0)

pågående projekt

Nu när jag går hemma försöker jag göra lite av varje. Är ju en helt annan sak när man kan vila hur och när man vill och bestämma själv vad man orkar..men på kvällarna brukar jag underhålla mig med lite virkning =0) blev den här pippifilten som vi ska ha i vagnen.....

och så jobbar jag på en till med massa färger, som man kanske kan ha i sängen eller på barnrummet senare får se när den blir klar =0)

Är orolig, nu när det börjar närma sig, om man kommer  märka att vattnet går eller inte. Och vad händer om man inte märker något. Visst värkarna kommer väl igång tids nog ändå. Tänk t.e.x om man går på toaletten och vattnet går då???? hur "vet " man då att det är vattnet som gått....visst jag ska inte behöva oroa mig för detta ännu igentligen. Är ju ändå 5 veckor kvar (pust). men får väl prata av mig hos BM på måndag.

Ha en fin helg alla! Kram

magbild v 34

Ja lite har den växt minsann ;0) bild från v.34.

börjar bli lite tungt nu, men nu märker man skillnad vecka från vecka, spännande!

amningskurs

va på amningskurs idag...får väl se hur det där kommer gå. vill ju väldigt gärna kunna amma men det är ju inte mycket att göra om det inte skulle gå.Visst hon pratade om både de ena å andra för att hjälpa det på traven, men jag har svårt att tro att jag kommer vilja "hålla" på om vårt barn bara skriker för den är hungrig och inget kommer, eller att den inte klarar av att greppa.

Pratade lite mer med dom i föräldragruppen idag. vet inte om det berodde på att att inte männen va med ;0)...bestämde träff för fika i morgon med en av tjejerna. Ska bli kul och se hur vi kommer överens, känns som om det skulle kunna va någon man kan umgås med. men vi får se. r ju alltid lite knepigt det där , att skaffa nya vänner när man är vuxen. Tänk va simpelt de va när man var lite " ska vi leka?"

BM besök och 3:e föräldrautbildningsträffen..

Varit hos min BM idag. Allt såg bra ut 130-135 slag i minuten har det lilla pyret. Ligger med husuvet neråt, ej fixerat än (tack och lov ;0) och alla mina prover såg bra ut! Gått upp ca 2 kg sen sist =0( men de är inte mer i alla fall...tycker det är skit jobbigt med vikten just nu....varje kg känns om man ska säga så. inte så konstigt med tanke på att ursprungsvikten va för mycket de med ju. Men tack gode gud att jag gick ner 10 kg innan vi fick börja med IVF:en ....kände kanske inte så just då men nu märker man ju att kroppen tar stryk!

3:e gången vi ska på föräldragruppen idag. Tycker gruppen är ok och det verkar va bra människor som är med. Men är inte jätte förtjust i barnmorskan som har träffarna. Hon är lite knepig. Fäller fel kommentarer och tycker och tänker lite väl mycket. Dömer ut en i gruppen för att hon säger att hon kommer va hemma så länge  hon kan och han inte ska va det. tycker inte riktigt hon har rätt att tycka i den meningen, hon kan ju ge råd men inte mer....ska bli intressant å se vilken lustig kommentar hon ger denna gången ;0)...En väldigt blandad grupp när de kommer till erfarenhet....en som är gravid utan att mannen ville de, en som provade i ett halvår, en som är äldre och såg sin "sista chans" och så vi som haft problem....en mix verkligen. hade ju varit kul (fatta mig rätt) om det varit ett par med samma erfarenheter som vi, fast visst vi kanske ändå inte hade klickat!

dagen idag har det tvättats och strukits babykläder....mysig syssla....kanske lite tidigt att börja förbereda sig men när allt de är klart, kan man ju börja ta tag i andra saker här hemma...

hemma på heltid...

Min graviditetspenning gick igenom! har haft ryggproblem hela mitt vuxna liv p.g.a. att jg ramlade av en häst när jag var liten. trodde inte att de skulle ha någon betydelse för en graviditetspenning utan tänkte att de får väl gå via sjukskrivning om jag inte orka jobba p.g.a. ryggen. Men min handläggare vill jag skulle skicka in papper från skadan för hon sa de hade stor betydelse om jag får eller inte får. Så jag ringde till den vårdcentral som jag var på i samband med olyckan och fick en journalutskrift, tack å lov att jag fick iväg dom papprena för det var nog därför jag fick igenom den! Så nu får man gå hemma och bara njuta av den sista tiden, är så himla skönt å bara kunna gå å lägga sig när man känner för det. när ryggen inte bär eller dett gör ont. Så nu blir det väl till å börja tvätta alla bäbiskläder! =0)....
Vi var på gekås i helgen. herregud, livsfarligt ju. Köpte alldeles för mycket....men de skiter jag i ;0) så häftig känsla bara att få gå där och köpa allt det där som ens lilla pyre ska få ha=0)...

vecka 31..

det går framåt men nu börjar det både bli tungt och trycka på ordentligt och jisses vilket liv de är i magen ibland =0) mysigt.... Nu har både min bror och min bästa vän fått barn, på facebook tror jag det dyker upp statusuppdateringar varannan dag om gamla klasskompisar som ska eller har fått barn. Funderat endel över det här. Nu sitter jag ju här och är (i princip) höggravid och vet att jag kommer ( om allt går bra) få uppleva det största man kan få. Men jag kan inte låta bli att tänka på hur det hade varit med alla dessa bäbisnyheter om situationen varit annorlunda och vem sitter där i sitt hem och läser de nyheter jag gör och fäller tårar för att dom inte kan få barn. För det finns garanterat någon, innan va det jag nu är det någon annan...för livet är inte rättvist. och som en krönika jag läste på aftonbladet "ingen får missfall på facebook". Förr byggde folk falska fasader genom nya bilar, perfekta trädgårdar m.m. för att alla skulle tro att dom har det underbart. Nu bygger vi upp fasader genom facebook. Leende bilder att man är på fest, när man timmar innan festen fått reda på att barnet man burit på gått en förbi! En bild säger mer än tusen ord sägs det ju, men inget om att den talar sanning!

tredje trimester....

I morgon går vi in i vecka 29 och där med också tredje trimetern...känns konstigt, tiden går så fort och så långsamt samtidigt. Sparkarna som varit intensiva och kraftiga har sen någon vecka tillbaka börjat ändra karaktär, precis som om den inte har lika mycket plats för att "ta fart" längre.Händer mycket nu (som också känns lite läskigt) Inte hört något från försäkringskassan än angående graviditetspenningen, hoppas på att den ska gå igenom. fattar inte hur jag ska klara av att jobba annars.

Min bästa vän fick barn i torsdags =0) en lite pojke. Kändes så konstigt när jag fick reda på att han kommit, är ju min första vän som får barn på min sida och inte min mans. Är så glada för deras skull och fick samma känsla som när min bror fick för en månad sedan...man vill sååååå gärna att ens egen ska titta ut ocskå. Herregud kan inte ens föreställa hur det skulle kännas om våra försök hade misslyckats, det hade blivit en riktigt jobbig situation för alla inblandade. Men att man längtar nu och börjar bli smått nervös...inför allt som måste fixas och hur det ska gå till...herregud tycker man har förberett sig på de här i så många år men ändå känner mna sig helt "tappad", men jag antar att de löser sig ;0).

frustrerande läkare...

ÅÅÅÅÅ vad allt kan bli komplicerat, ett enkelt litet prov kan bli så omständigt. När vi var hos barnmorskan sist tog hon ett prov på mina sköldkörtelvärden, för det var ändå dags för det...så tyckte hon det va synd att dom skulle sticka mig ännu en gång på vårdcentralen när hon ändå skulle ta blodprov. Å herregud vilken cirkus det blev! jag ringde in mina värden till vårdcentralen och fick en tid till läkaren ( en ny läkare eftersom min gamla flyttat). Han ringde upp, en vecka efter och fattade inte att dom provresultat han hade framför sig var inte dom resultat vi skulle diskutera. När han väl förstått att jag tagit proverna någon annan stans började han prata om hur han absolut inte kunde ta ansvar för några andra prover än dom som han remmiterade, hur dom inte fick göra så hos barnmorska och att efter v. 25 va det dom som skulle ta hand om mig, detta hade inte han med att göra. Fruktansvärt arrogant och "jag vet bäst" attityd hade han. jaha de va ju bara å ringa till barnmorskan och berätta. Där säger dom att dom brukar göra så här, att det aldrig varit problem innan och att den läkaren är ju inte riktigt frisk. Hon sa att "många läkre tycker att en gravid kvinna ska komma till oss om hon så får benbrott". Så då fick jag ringa tillbaka igen , denna gången irritera, upprörd och hormonig....;0)....sen drog karusellen mellan dessa två igång. vårdcentralen ringde och skällde på barnmorskan och barnmorskan på dom.... tänk att något litet kan bli så stort. Det slutade med att jag fick åka å ta nya prover och fick pratat med läkaren idag igen, lite mer fjäskig va han men fortfarande med en översittarattityd att dom va dumma i huvudet som gjort så här, å han skulle minsann se till att de fick veta hur arroganta DOM varit! (ingen riktigt självsyn hade han). Barnmorksan å andra sidan vill anmäla han för att han nekade mig hjälp. å här sitter jag och bara vill mitt barns bästa å få mina jäkla prover analyserade....nä det blir till å byta vårdcentral tror jag bestämt!

Galloperande hjärtljud

I går var vi på besök hos barnmorskan. vi fick lyssna på barnets hjärta. lät som en galloperande häst. 145 slag i minuten mätte den....sååå ska man tro skrönor är det en lite påg! Mannen har själv hört hjärtat genom magen, fick sig en liten spark i örat samtidigt =0) men det va kul att själv få höra det också, har lite svårt att böja mig så ;0)...

Semestern har börjat och vi röjer för fullt i trädgården, känns ju att man inte är så flexibel som man brukar :0)...ha en solig skön dag!

v 25 (24+0)

oj då, idag var vi och beställde barnvagn, kändes väldigt konstigt måste jag säga, pirrigt. blev en emmaljunga edge duo och en gracco babyskydd som ska hämtas ut någon månad innan BF.

Pratade med en förälder härom dagen på jobbet, hennes dotter ska sluta hos oss nu och vi pratade lite om graviditet och så. Sen säger hon "ja både S och G är ju via IVF"  då kunde jag ju inte hålla mig utan berättade att så även var fallet här. Vi diskuterade en stund var, när hur och så vidare. bl.a berättade hon att S var 3 veckor förtidigt och G var 10 veckor för tidigt, herregud då fick jag en liten klump i halsen. har ju läst om att det är större risk att man får för tidigt när det är via IVF men jag hoppas verkligen inte det blir så tidigt! Min mamma födde ju min första bror 3 veckor för tidigt så det ligger ju i familjen....opps....
Men va skönt det va att få prata med någon på riktigt som faktiskt förstod vad man gått igenom. tyckte nästan de va synd att dom slutade så vi inte han diskutera det fler gånger, samtidigt kan de blir svårt att va professionell mot föräldern när man kommer in på så personliga samtal. Men som sagt vi är många där ute som går igenom det här, skulle nog dra till med en gissning på  1-2 barn per förskola i alla fall.

faster...

igår blev jag faster till  en underbar liten tjej, ebba =0) roligt nog ett namn vi också funderat på.

veckorna går och det är nu v 24. magen blir bara större och större, haft lite mer energi dessa dagarne känns skönt. Har skrivit mitt "brev " till försäkrningkassan nu. väntar på att få chefens sen ska jag skicka in mitt underlag så får vi se om det blir någon graviditetspenning. Som det känns nu kommer man ju inte orka jobba i höst!

Börjar känna ett sug att köpa på mig bänisgrejer, har lyckats hejda det hittils men vi får väl se hur länge det blir...fast första saken kanske blir vagnen som vi förhoppningsvist ska få beställt i helgen =0)...ska försöka bli bättre på att uppdatera, men ni vet snart är det semester =0)...kram på er där ute

v 22 (21+6)

herregud vart tar tiden väg. Det sparkas varje dag och jag känner tydligt att pyret har en sömnrutin... Idag kände även maken en lite spark, jag har känt dom sedan en tid tillbaka utanpå magen, men de är ju inte lätt å tajma sparkar med att han ska va i närheten och hemma förstås.... Han tyckte nog den kändes lite för lite för att han ska förstå att de faktiskt var en spark men jag vet att han kände den , för han reagerade innan jag
hann säga något ;0)....

mycket som händer på jobbet just nu, varit avslutningar och denna veckan har även många gått på semester redan. Känns konstigt att inte kunna säga säkert att vi ses till hösten igen, vet ju inte hur det blir men graviditetspengningen. är ju så himla svårt att få igenom de som förskollärare har jag förstått.Tänkte försöka skriva ihop något nu innan jag och chefen går på semester så jag kan skicka in de i tid.....någon som vill dela med sig av erfarenhet kring detta så tar jag mer än gärna emot tips....

Känns verkligen som om "förlossningar" ligger i luften för tillfället. Min bästa väns syster ska ha på måndag. Min bror och svägerska ska få sitt under efter midsommar någon gång och min bästa vän ska ha i juni så nu ligger de verkligen i luften...kommer kännas så overkligt när dom fått sina små liv att veta att det där faktiskt också väntar oss!!!!det hade blivit en mycket känslomässig och jobbig sommar om vi varit mitt i försök. Absolut inte för att man missunnat någon annan lyckan utan för den stora påminnelsen man skulle fått av de man kämpade för. Nu sitter jag här med magen och en pinlga (bola) runt halsen, som barnen på jobbet bara älskar ;0) dom säger att dom pratar med bäbisen med den. har ju berättat att bäbisen kan höra den...dom e så söta....kram på er där ute....

idag hände det....

idag kom dom första små sparkarna, har känt rörelser lite då och då, knappt fattat att det varit det. sen idag när jag satte mig ner va det som om bäbisen protesterade med en liten spark långt ner. underbar känsla, vill bara känna mer! Sen tror jag att jag hade min första sammandragning också. gjorde skit ont långt ner i magen som om någon vred om något där inne, kunde inte sträcka på mig alls....Så nu börjar de nog hända grejer =0)...känns häftigt =0)...

ofrivilligt barnlösas dag!

I går la vi upp en status på facebook om att vi va gravida, stort steg. vet att de finns många åsikter om hur vidare man ska göra det eller inte, men efter i flera års tid sett statusuppdatering på statusuppdatering om graviditeter och nyfödda tyckte jag det var våran tur. Det som känns är att det är säkert någon bland mina facebook vänner (som inte jag vet) som kämpar som vi, och också blir ledsen av min uppdatering...blandade känslor.

idag la jag även upp en bild från barnlängtan och att dela och stödja de ofrivilligt barnlösas dag, skiter i vilka som tolkar de som att vi kämpar. varför denna hemlighetsmakeri, de är ju inget ovanligt!!!! det om något vet vi som kämpar, varför inte få andra människor att inse hur många som lider och kämpar i det tysta! Jag hoppas att åtminstonde en av er som läser min blogg vågar göra detsamma. Våga uppmärksamma denna dag!

detta lilla liv

här har vi en fullt normal och jätte bra bebis =0)....vi är såååå tacksamma och lyckliga...nu gäller det bara å vänta 5 månader till då ...pust... ;0) älskar hur man ser näsan så tydligt (t.om barnmorskan tyckte de va lite kul) ....hihi...

vecka 19....

så idag gick vi in i vecka 19 och i morgon är det dags för ultraljud. trodde inte jag skulle va så nervös som jag tror jag är, kan inte riktigt tänka på de, försöker koppla bort de och hoppas på att vi får tummen upp i morgon! vet ju att saker kan ske efter ultraljudet men har varit med om så många i vår närhet som fått "dommar" över sig vid detta ultraljud.....ja de är väl bara att tro att allt är som de ska, för om det inte är det vet jag inte vad som händer.......

vecka 18 (17+3)

Visst börjar det synas??? de kan ju inte bara va inbillning från min sida eller?...;0)  

vecka 18

herregud va tiden går fort. är redan inne i vecka 18 och äntligen har magen börjat puta ut oredentligt, jag vet inte om det är p.g.a att vi haft svårigheter men jag vet att jag varit väldigt ivrig till att magen ska synas..men vadå, efter allt ska man väl få va lite ivrig.... längtar tills på måndag då vi ska få åka på vårt första "vanliga ultraljud" ..ska bli häftigt och se lilla pyret igen, fast det är till viss del skräckblandad förtjusning. Vad händer om något är fel!!!??? tror inte jag kommer klara av det....nä allt måste bara vara bra. åå längtar såååå efter vårt lilla pyre, har vänner och bror som ska bli föräldrar i sommar, så jag får väl gosa med dom tills vår egna kommer =0)......är så glad för min brors skull, de har haft sina prövningar när det kommer till barn och de är så härligt att veta att snart så får dom sin efterlängtade lilla tös!...


Nu vet barnen på jobbet att jag har en bäbis i magen, va inte meingen de skulle få reda på det förrän jag visste att allt va ok. meeen en unge avslöjade mig;0)...du har en bäbis i din magen, sa han en dag...ja inte kunde jag ljuga för han ju..."ska du bli pappa" va en kommentar =0) härliga ungar!!!

livet börjar så smått komma tillbaka....

Har ju inte skrivit här på flera veckor. Har helt enkelt inte hunnit, LIVET är i vägen! ;0)...känns underbart, vi har massa att göra och fundera på. saker som förr kändes helt obetydliga i jämförelse med de vi gick igen.  Ja vi har ju långt kvar innan vi sitter där med vårt lilla pyre, men livet är påväg tillbaka, man är irriterad och ledsen för helt normala saker. Man har haft en dålig dag på jobbet, vi hinner inte det vi tänkt på en helg....istället för att gråta hejdlöst över den situation man befann sig i, tanken att aldrig få va gravid....det känns konstigt. Det va längesedan vi levde de livet! 2 år nu har varit helt uppbokade med tankar och känslor inför de utmaningar livet ställt oss för. Nu sitter jga med en magen som bara växer och växer. Har ju inte fattat de riktigt heller, kommer bli en speciell känsla första gången man faktiskt kommer att känna barnet.

När jag skriver detta tänker jag samtidigt på alla er som läser och befinner sig där jag va för ett år sedan. Hoppas ni ser det som ett tecken på att saker kan faktiskt förändras, det kan bli bättre. På någotvis kan jag ju själv ibland reflektera över varför vi? varför hade vi sån "tur"...men samma känslor fanns ju där när det va "varför drabbas vi av de här" Livet är en gåta helt enkelt, å inte vet jag ju fortfarande att de kommer gå vägen. Varje dag är ju ett steg framåt...å jag lovar räknar ner gör jag!

vecka 14.

heregud va tiden går fort. svårt att förstå att de går så fort. I morgon är det dags för inskrivning hos barnmorskan =0) ska bli spännande, få lite mer informtion om vad hela denna resan med graviditeten innebär, en resa man många gånger tvivlat på att man någonsin skulle få göra. Så nu sitter jag här hemma och väntar på att mannen ska komma hem för vi tog ledigt båda två =0).Men ledigt blir det inte, hela dagen är fullbokad .....kram från mig

akuttid

den sista veckan har varit så konstig. har mått väldigt bra, inte trött och absolut inte haft några "känningar" alls. alltså inte så att jag ska känna något i magen utan alla graviditets symptom bara försvann..så idag tänkte jag att ´jag vill inte gå och fundera hela helgen om där är något eller inte! Så jag ringde till KK och fick komma in med en gång. Jätte skönt att dom tog min oro på allvar. Tack och lov när dom kollade var allt jätte bra. Tänk där låg ett litet pyre med armar och ben, tår och fingrar. och det va full fart på den också, rullade runt och sparkade hit och dit. hon sa att den hade hicka också =0). Så nu fick jag svar på tal, har haft jätte ont i eftermiddag. men konstigt vore väl annars så som hon tryckte och kollade =0).

ha en skön helg allihop för i morgon är det fredag igen =0)

en helg i avkopplingens tecken

I helgen lurade jag och min väninna iväg våra makar på en helg i göteborg. Blev lite strosande och god mat vid saluhallen, lite mamma shopping och sedan avslutade vi på hotellet med varmt bad och en god middag =0)...så himla skönt att bara komma ifrån allt ett tag, och det var väldigt uppskattat av mannen. överraskningar behövs!

Kändes så konstigt när vi gick omkring på hm och provade mammakläder både jag och min vänninna. Kom på mig själv med att jag aldrig föreställt mig detta innan. Att vi shoppar kläder tillsammans är ju en sak men nu båda två kan gå på mamma avdelingen . Tanken slog mig även att tänk om det inte hade gått vägen, hur hade man känt i en likanande situation. På nått sätt kändes en sådan situation mer bekant och "trygg" än hur det va nu. Nu slogs jag av tanken, den liksom överumplade mig. Har ju såklart inte tänkt så mycket på en situaton fylld av härlig känsla...konstigt det där hur man alltid förberedelser för det värsta, funderar ut alla tänkbara situationer som kan komma över en. men inte när det kommer till en bra situation. dom vågade man ju knappt tänka på.....

Har gått in i vecka 13 nu. känns skönt att komma över den magiska gränsen. Visst vet jag att mycket kan hända, men risken minskar ju betydligt! :0)

Kram på er!

magiska veckan....

är nu inne i vecka 12, vilket betyder att jag vill inget annat än att söndag ska komma. visst man har hört många historier om hur man kan få missfall och det inte märks förrän många veckor senare, men man får verkligen hoppas att om det skulle va så, att man själv börjar misstänka något! Än så länge har ju allt bara känts bra. Måste säga att det enda jag tycker är jobbigt är att man alltid är så himla trött. men herregud, man ska va glad att man slipper illamående och andra symptom. Just nu känns det jobbigt att kroppen förändras, känner mig mest som en dunderklump med en tjock magen, som ännu då inte är en gravid magen vilket gör att man känner sig bara tjock! Trodde ju självklart inte man skulle känns så, vadå jobbigt vi ska ju bara va glada att vi är gravida! men vet inte om det faktum att jag är överviktigt och aldrig tyckt om min kropp gör att jag har väldigt svårt för denna plötsliga "svullnad" av hela kroppen. Min instinkter säger ju att jag ska  typ banta, medans magen säger " mer mat, jag e hungrig!" Samtidigt tänker man, släpp de du ska va jävligt glad att detta händer! å självklart är jag de. men det handlar väl om att man inte fattar fortfarnade vad som händer...


Har börjat få känningar av "växtverk" vilket känns heeel mysko....=0) kram på er

vecka 11 10+2

jaha tänkte ge mig iväg å köpa mamma byxor men det gick inte riktigt som jag tänk mig. Det fanns bara byxor i storlek 36 och 38...låååång ifrån vad jag kan ha. hittade ett par mjukisbyxor så de fick bli det istället. väldigt skönt att ta på sig när man kommer hem =0)...allt det känns så himla overkligt. trodde ju aldrig att jag skulle få uppleva en graviditet eller att få dela de  med min man.  Han är otålig =0) tycker det går långsamt å inget händer, kan inte mer än att hålla med han men jag tror att när den väl kommer igång att växa ordentligt kommer det kännas annorlunda. Kom på i bilen hem från jobbet idag vilken himla tur vi haft! Vet ju hur många ni är där ute som kämpa och kämpar. tänker ofta på er! varför hade vi oddsen på vår sida. visserligen kan mycket fortfarande hända men vet ju att det inte är många som ens får en chans att bli gravid. Ju längre tiden går byts tankar som jag får i alla fall uppleva ett plus, ringara å boka tid till MVC, träffa barnmorska os.v till att faktiskt tro att det kan gå i hamn och att varför skulle det inte gå bra, inget tyder ju på något annat! nu är det två veckor kvar till den "magiska gränsen" När vi kommer in i vecka 13 kommer vi nog ändå dra en lättnads suck att en stor procent risk för missfall försvunnit. kram på er.

vecka 10

hej vad tiden går. Gick idag in i vecka 10! Får beklaga att jag är dålig på att skriva här men heregud va trött jag är! Kan lätt sova 8 timmar på natten för att sedan lägga mig i soffan 2 timar senare och sova bort hela för middagen och gärna middagen också! Tar på kroppen de här! Tycker mig också redan kunna se en liten mage som börjar träda fram, får i princip inte på mig mina byxor längre. Fattar ju själv att det inte är sjlva barnet utan jag fröstår ju att det är p.g.a att jag är så uppblåst och svullen. gogglade på det och hittade en bild på en tjej i vecka 9 med en mage som om hon va i vecka 20! snacka om att de är olika. Börjar så smått fundera om man kanske vågar sig på att köpa mammabyxor snart....eller jag har ju inte mycket till val när dom inte går att stänga och det börjar göra riktigt ont när det trycker på magen. Kära besvär :0)..... Vet inte rikitgt om man fattat de här med att man är gravid! Har ju sett de, vet att det lever men det är precis som om i samma sekund som vi gick därifrån började man fundera på om det fortfarande lever och växer! Tanken finns liksom i bakhuvudet hela tiden, fast man inte har någon egentlig orsak att känna så....allt är ju som det ska och tro mig symptom har jag så det räcker och blir över! Men man kan väl inte fatta att man kommit från 1 på miljonen till att faktiskt va gravid, tack tack tack för att forkning finns!!!

lilla pyret!

Ja där är det! litet som bara den men bara vårt! det är vårt egna lilla pyre, som växer inuti mig. Lycka är ett litet ord som beskriver hur vi känner oss just nu. Vilket också betyder att i morgon är jag 27 år och gravid! Världens bästa födelsedagspresent.....

hälsosamtal..

Va på hälsosamtal idag. Kändes jätte bra! De va inte samma människa som jag pratade med i telefon sist. Detta va en go lite äldre "tant" kändes bra att prata med henne. Vi pratade om lite allt möjligt, om vår resa och sånt. Sen va det ju det mat, hälso och nikotin vanor. Tur man varken dricker eller röker har nog med oro inför viktuppgång!

Börjar bli riktigt nervös inför måndag. tycker jag har känt mig anorlunda de sista dagarna med. inte så att de skulle va borta utan bara anorlunda. Inte så trött längre men sen är jag å andra sidan betydligt friskare. ja de är väl bara å hålla tummarna.....

nya läkartider...

så jag ringde till min vårdcentral och fick bokat tid för att ta tester för mitt sköldkörtlesvärde! va där idag och lämnade prover. Skulle ju inte ta någon medecin på morgonen och trodde jga skulle bli knäpp när jag vid middagstid inte alls kunde minnas om jag tagit eller inte tagit medecinen. snacka om förvirrad, fick åka till läkaren och erkänna som det va, men de tog ändå prover och baed mig ringa om jag hade tagit medecinen. Kom hem och såg att jag inte tagit den. Herregud det är ju så man blir rädd för sig själv ju!

På torsdag ska jag in på hälsosamtal till MVC- känns lite konstigm, eftersom vi inte gjort något konstaterande att de faktiskt finns något där, samtidigt det får ju inga vanliga graviditeter göra. hoppas verkligen hon är trevligare än hon va i telefon sist! Men jag vet ju att hon kommer fixera sig vid min vikt! de gör dom ju alltid....å visst är jag nervör inför alla extra risker det faktiskt finns i med att jag väger för mycket, men nu kan jag ju inte göra mycket mer! hoppas ju verkligen inte man kommer gå upp sådanna skräck siffror som vissa man hört  typ 30 kg, å då är det en lite tanig sak som säger det....huja.... om det ens finns något där inne vill säga! dom tankarna börjar krypa fram mer och mer. Ska på koll om en vecka, börjar bli riktigt nervös! Herregud va gör vi om de är tomt??????

Levaxin???

Innan vi påbörjade våra behandlingar sattes jag på medecinen levaxin, eftersom mina sköldkörtelsvärden va lite höga. Kom på mig igår att jag kanske inte ska ta detta nu ( ingen har sagt något till oss) jag gogglade på det och hitta en massa information om hur viktigt det är att om man går på Levaxin ska man kolla sina värden var 4-6 vecka när man är gravid. Att om man hade fel värden kunde det påverka fostrets hjärnutveckling!!! Hallå, kunde ingen sagt de eller. Så idag ringde jag MVC för att höra med dom hur jag ska göra. Tyckte inte direkt jag fick något vänligt bemötande, de tycket att de hade ju inte dom med att göra. men jag förklarade varför medicinen skrivits ut och att den läkaren som skrivit ut det är ju ingen "vanlig läkare" som jag har kontakt med. När jag frågade om koller och så sa hon att jo de brukar vi ju göra, em  du kan nog fortsätta äta dom. Grejen är att jag äter ju levaxinen för att min värden va lite HÖGA, vilket betyder att jag manipulerar med det faktum att kroppen VILL höja mina värden nu när jag är gravid. Fick en tid för hälsosamtal nästa vecka så sa hon att vi kunde prata mer om det då. Men jag känner mig lite nervör inför det ändå så jag ringde till Carlanderska, de måste ju ha någon rekomendation. men jag ringde sent på eftermiddagen så jag tror inte de kommer ringa tillbaka idag. Eller får jag väl ringa till KK men det känns som de va ju hur längesedan som helst. men det kanske är lika bra, måste ju i vilket fall som helst ha fler tabletter utskrivna om jag ska fortsätta äta dom!...KRAM

vecka 5 (4+6)

Ja så skriver man viss när man är gravid. Alltid trevligt med ny kunskap =0)...gjorde ett nytt test idag, vill liksom kolla en gång till, även om jag har vissa känningar känns det skönt att se ett + igen. Längtar tills vi ska göra VUL. Så man får se att det verkligen är något där. kommer kännas verkligare då!.

Vet inte hur jag ska göra ska man ringa MVC nu eller vänta tills man varit på VUL. Endel vill kommuner vill visst ha matsamtal så fort som möjligt. andra väntar tills inskrivningen. kanske lika bra att ringa.

Man vill bara flyga fram i tiden nu. Men känns skönt att det är vår på ingång, kommer kanske bli lite lättare och tiden kommer kanske gå lite snabbare.

Är hemma idag, har en fruktansvärd hosta och helt igentäppt i näsan. är så trött på att va sjuk jämt och ständig. men det är ju så med mitt jobb. inte lätt att bli frisk när ungarna hela tiden är sjuka och drar runt det!

kram

jag undrar jag.....

Så sitter man här nu, gravid! så konstig känsla! Har tänk mycket på det här med våran akupunktur och vilken hjälp det kan ha gett oss. Ska man kolla på fakta så är det ju så att förra gången fick vi lika många ägg befruktade men inget till frysen och inget att sätta tillbaka. denna gång ( med akupunktur) ett ägg till frysen, en insättningen resultat: gravid! Vet inte vad ni tycker men jag tror då inte att akupunkturen varit dålig för oss, snarare till stor fördel. Ska man bortse från de faktum att hon satte nålar, så va det ju bara bra att få komm två gången i veckan och slappna av, få försvinna bort och få massage! Sen tror jag absolut på att nålarna har gjort resultat! Mannen sa att det liksom "pirrade" i magen efter behandlingarna och jag kände ju hur hela kroppen reagerade. Det handlade ju inte bara om att stärka mannen utan också att stärka min ägg och göra livmoderna beredd på att ta imot ett befruktat ägg. Så ja, jag tror det gjorde skillnad för oss! Mitt tips till er där ute. TESTA! Det kan inte göra det sämre i alla fall, det kanske inte funkar på er men det vet ni ju inte förrän ni provat! och om inget annat är det bra för välbefinnande!

Min man frågade henne hur många nålar hon satte nu sista gången, 13 var det. Då skattade hon och sa "Ja du hade 13 ägg och nu 13 nålar, du vet väl att det betyder tur!" Vi satte in ägget den 31 (nästan 13 ju) klockan 13:30 och graviditetstestet togs den 13:e....lite roligt när man tänker tillbaka på det tycker jag ;0).... Kram på er!

ruvdag 13...tidigt test!

Kan knappt tro det är sant! Vi har fått ett plus!!! Ett starkt plus! känns helt sjukt. Jag är verkligen gravid! shit va konstigt. Nu blir de å ringa och beställa ett ultraljud och sen tar vi en dag i taget =0)......UNDERBART!

nervvrak

herregud jag orkar snart inte mer!!! Varje dag varje sekund fylls nästan upp enbart av graviditetstankar. Har mensen kommit nu? kommer den komma idag? varför fick jag plötsligt ont i magen? Mår jag lite illa kanske?ÅÅÅÅÅ jag blir knäpp av det här! fattar inte att man ens orkar ta sig igenom det här, men man måste ju. Idag hade väldigt stor lust och ringa carlanderska och fråga om man inte kan få ta testet tidigare, HA precis som om de skulle göra någon skillnad , har jag inte tillräckligt med hormoner i kroppen så registrerar de ju ändå ingenting. sen... vet jag ju att jag kan testa om jag vill, men det är ju just de jag vill ju inte! Samtidigt som jag vill veta om det gått vägen, men jag tror ju som sagt inte att de hjälper att kolla tidigare. Sen vill jag såklart ha mannen vid min sida när vi kollar testet! Det är ju likadant för honom, han är ju också nervös.

Hur har det funkat för er andra som gjort och antingen blivit gravida eller inte? har ni fått mensen tidigare än vanligt eller har den kommit till och med efter mensdag? Ni som blivit gravida har ni "känt" något innan ni tog testet..usch jag griper väl efter halmstrån nu, men det är ju det enda jag kan göra.

Kram på er!

ruvdag 4

Jaha vad gör man. dag 4! ööööö bara hur många dagar som helst kvar tills man kan testa! fick besked om att 1 ägg gick att frysa denna gången. Ja det är ju bättre än inget och lite hopp om att de som sats in faktiskt kan bli något..men 1 ägg inte mycket att spela på direkt. Bara att be till högre makter om att vi slipper använda det. Typiskt nog dyker ju tanken upp att om vi hade väntat kanske de hade tagit bättre. Men vi ville ju inte chansa på att inte få något alls!

hatar denna väntan. Att gå på behandling va rätt ok jämfört med den här väntan...att man inte kan göra något åt det, utan bara vänta och se, överanalysera varenda rörelse i magen. Ena stunden vara helt övertygad om att det inte överhuvudtaget kommer gå tills att ändå tro på att denna gången kanske de är vår tur. Snälla låt denna tiden bara gå!!!

Återförande..

Så himla konstigt det känns! man  åker in, slänger upp benen (än en gång) det går ca 5 min och sedan är det klart! sedan har man något som kan utvecklas till ett barn i sin mage...skit konstigt!...vart inte så nervös innan, mer negativ trodde in i det sista att de skulle ringa och säga till oss att vi inte beheövde komma! men nu guppar de omkring därinne ;0)...vårt 4 celliga lilla embryo...de resterande 7 äggen ville dom odla vidare till dag 5, de va inte tillräckligt bra än för att frysas ner....vilket gör att man inte själv känner så stora förhoppningar inför det vi fick tillbaka, men om det är något som ska växa bra så är det väl detta! Så nu får vi vänta! Först på besked angående om det blir några ägg till frysen sen som sagt ännu mer väntan....tills det är dags för graviditets test! Denna gången får man ju i alla fall använda ett av dom 5 som legat här hemma en bra tid!

CA ringde tillbaka

Nu har jag pratat med vår läkare och lugnat ner mig lite! Hon sa att vi kör som vi sagt. med insättning i morgon och de resterande äggen fryser dom ner. sen kan man visst ta upp och odla vidare ett ägg till 5 dagar om vi vill göra det, om inte detta skulle lyckats. Sen skulle vi få prata med henne efter insättningen. Blev så mycket bättre när jag fick prata med henne istället för en virrig barnmorska! Hade de inte ringt i morse hade jag inte blivit så förvirrad. Men tycket det va skönt att jag ringde upp så jag inte funderade över det här hela dagen.

orolig och nervöd

De ringde från CA idag på morgonen. 8 befruktade ägg även denna gång! Så vi ändrar tiden till en fem dagars odling säger hon då! Stop och belägg! Nä vi ska sätt in i morgon enligt överenskommet med läkare säger jag då! Sen förklarar jag för henne vad som hände förra gångne. OK jag ska prata med läkern men vi kör på att ni kommer upp i morgon då. Så nu sitter jag här och är allmänt förvirrad och orolig. Ringde tillbaka för att försöka få lite förstånd i varför det inte stod i vår journal att vi skulle ha insättning på dag 2-3. Sköterskan förklarde att det inte hade registreats från de samtal vi hade med läkaren i går! Men hallå! det här kom vi ju överens om när förra försöket misslyckade. Förklarade för henna att jag vill prata med läkaren om vad de ska göra med resten av äggen och hur vår plan ser ut. tycker hon upplever mig lite jobbig men hon säger att läkaren ska ringa mig i eftermiddag...så nu väntar jag på telefonsamtal! Vet ju inte hur vi ska göra med resterande ägg! Vill helst frysa 2 på 2 dagars odling och sedan fortsätta med rfesten till 5. då har vi ju några som livlina. Är inte jätte pigg på att göra om ännu en stimulering om vi tar alla till 5 dagars och de misslyckas denna gången också! Men enligt bafrnmorskan kunde man nog inte göra så! Känner mig så förvirrad och orolig! Sen vill man inte vara till besvär samtidigt som man borde ju hålla bättre koll på vika vi är och hur vi kommit överens om att ha det! Nä är besviken på CA denna gången!

äggplock

Så har vi varit på äggplock än en gång! Tog en himla tid denna gången massa väntan hit och dit..dom hade nog mycket att göra! Vi fick samma personal denna gången som förra och det kändes bra. Men de gjorde betydligt mycket ondare denna gången, fick ta lite extra morfin mitt uppe i plocket. 12 ägg fick dom ut =0)...mycket stolt ;0)...provet mannen lämnade var också bra så de slapp han göra om ...Så nu är det bara att vänta och se. Insättning sker denna gång på Torsdag ( om den nu blir av) Pratade med läkaren om det är så att många blir befruktade och det ser bättre ut denna gången sätter de nog av några på långtidsodling och ser om vi kan frysa...om detta inte funkar eller vi vill ha syskon i framtiden....

De glömde bort oss två gånger under dagen vilket va lite irriterande. Mannen fick vänta 45 min innan de kom och hämtade honom så han kunde komma upp till mig. Sen efter plocket skulle vi fått en macka, men efter 1,5 timme gick jag ut och sa att hon fick ta bort min nål i armen nu för vi ville åka hem, så det blev ingen macka denna gången. Men det var väl något som hände eller gick fel i komunikationen ( tur de bara handlade om mackor)....
Än så länge mår jag rätt ok, inte lika ont nu efteråt som förra gången. Vet dock knappt om morfinet gått ut än..Fast slö och groggy känner jag mig allt..

Håll nu tummarna för att vi får ett återförande denna gången!!

Ultraljud 2 och sprutdag 10

Igår var jag iväg på mitt 2:a ultraljud! äggen va nu 18,19 och resten mellan 12 och 14. Så dom har fortsatt att växa =0)....13 ägg är konstaterade så får vi se hur många dom får ut 10 av 14 blev det förra gången. Allt annat såg bra ut, slemhinnan va på ca 13,14 så de va bra de med! Min kära mor kom ner i Torsdags för att spendera fredagen med mig =0) vi tog båda semester så efter ulttraljudet gick vi i stan, dom öppnade dock inte förrän 10 så det blev en 1 timme på café, vilket va jätte bra för dom ringde från Carlanderska när vi satt där så jag kunde prata med dom i lugn och ro. Tisdag blir dagen för ägg plock och så blir det väl återförande på Torsdag eller Fredag, om det nu blir av denna gången. Så ja hade en jätte mysig dag med min mor vilket jag va i stort behov av, och hon också tror jag nog!

Va på sista akupupunktur behandlingen inför äggplock, i går kväll. Hon tyckte det såg jätte bra ut sa hon . Hon kollade under min tunga, sa att det va en avbildning av livmoder och äggstockar. Hon sa även då att det va starkare på min högra sida för hon såg att där va mer blodtillförsel där. Vilket stämmer. Har dom största äggen och flest ägg på högra sidan! Jag fick bara ett fåtal nålar denna gången men mannen min blev pepprad som vanligt, han ska även dit en sista gång på måndag kväll för å sätta lite extra fart =0)

Så nu är det bara att hålla tummar och tår inför tisdag!

Ha en go helg på er!

ultraljud och sprutdag 6

Va inne på ultraljud idag! 12-13 ägg hittades och denna gången va dom dubbelt så stora som vid dag 6 förra gången. Förra gången när dom mätte dom rabblade han om 5, 6, 9 ....denna gången va det minsta ägget 9 och största 14, sen de flesta låg på 12,13 så det tycker jag låter bra i alla fall. och som förra gången sa dom att allt såg jätte bra ut! Känns som om de där med akupunktur kanske inte är helt fel, jag menar varför skulle som bli så mycket större denna gången annanrs! De kan ju blir så att dom inte växer så mycket mer men det känns som om det är på rätt väg =0)...Är ju inte konstig man mår sämmre denna gången om de växer snabbare, mår illa, huvudvärk och helt otroligt trött!Ingen aning dock om det är relaterat till de här meeeen de känns ju mest troligt.
ska på akupunktur i morgon, kanske kommer kännas lite mer denna gången....
Kram

Sprutdag 5!

Jaha då va det sprutdag 5 och ikväll  är det dags för spruta nummer 2! Så knepig känsla den här gången, glömmer nästan att ta på kvällen..fattar inte varför? tycker ju det är superviktigt men det är som en liten del av mig känner att det inte är någon idé...vet att jag inte ska tänka så men kan inte till viss del låta bli!

Måste säga att jag blir super glad för att ni kommenterar och skriver vilka ni är som läser, känns så skönt att veta att de finns lika därute =0)...diskuterade med maken min förra gången vi va på carlanderska att de va konstigt att de inte har några stödgrupper för par i IVF. Hade varit kul att träffa några som har det likadant, någon som faktiskt förstår hur det känns! förstår på riktigt!  För oss kvinnor kanske har lättare att öppna sig för varnndra men det kanske inte är lika lätt för männen och då kan det ju va skönt å veta att personen sitter i samma sits som en själv. vet inte kanske skulle hjälpa lite i allt elände. men det är ju där vi stöter på ett oproblem, ingen pratar öppet om problemet. finns säkert redan många i vår närhet som har samma problem men det är ju inget som tas upp på en fest direkt...så hur ska man få kontakt med personer i samma situation om ingen pratar om det? lägger ju inte ut en kontakt anonns på facebook direkt " kära vänner! befinner du dig in samma situation som jag! Ledsen ,deprimerad, förtvivlad döver det faktum att du och din man inte kan få barn, kontkat amig gärna på ......." jo det skulle va något va =0)....

I morgon är det dagws för första ultraljudet! Tycker jag känner av mer denna gången, illamående,svullen och som om det jobbar där nere....får se vad dom säger i morgon, kanske växer dom snabbare denna gången. kram på er!

sprutdag 3

Började ta sprutor i Torsdag kväll, så nu är cirkusen igång igen! massa känslor om bubblar upp, rädsla, sorg, oro och en gnutta spänning... Vi har börjat gå å akupunktur, för att stärka både hos mig och mannen. Ska gå två gånger nu när behandlingen pågår. Ska bli spännande å se om det gör något, om inte annars så är det oerhört avslappnande (konstigt nog). men hon säger det ska stärka min livmoder inför att ta emot ett ägg och stärka dom små simmarna så.....vi får se, känns bra att försöka göra något mer! Nähä nu är det dags för middag, god linssoppa blir det idag =0) å sedan städning i källaren, måste ju sysselsätta sig lite...

gick i jul och vinter ide!

har inte besökt min blogg på en månad nu! varför? Vet inte! Efter att det gick som det gick efter första försöket har jag nog grävt ner mig lite...funderat och undrat och stressat! Funderat mycket på vem jag är nu? hur skulle jag beskriva mig själv? Känner inte riktigt igen mig. Är jag Barnlös?-En snart 27 åring (som ska va i sina bästa år)- deprimerd?- glad?- lycklig?- Tror aldrig jag känt mig så kluven förut! Jag är ju alla saker på en och samma gång och en och en. Hoppet inför vårt kommande försök, som nog blir start på i dagarna, känns konsigt. Vet inte hur jag ska ställa mig inför det. Blir att ta en dag i taget!
Har märkt sista tiden hur vår barnlöshet har börjat påverka vår vardag och våra val allt mer. känns jätte jobbigt att det börjar påverka val man gör för att man inte orkar vara bland för mycket  barn och framförallt föräldrar samtidigt!För föräldrar som är tillsammans med andra föräldrar pratar konstant om deras barn! Och jag har full förståelse för det, för barn är allt!De behöver man ju inte fundera två gånger på så de är klart dom pratar om dom. men det blir ju jätte jobbigt för oss som är i den situation som vi är i, men jag förstår dom och jag begär inte heller att det inte ska prata om dom. För hade det varit jag! Ja då hade jag nog varit rätt odräglig tjatande! 

Mensen är på ingång (eller utgång kanske) så det blir nog att ringa Carlanderska i morgon.

Hade varit kul och veta om ni är några som följer mig och vilka ni är? Kanske par i samma situation, eller kanske känner ni någon som är det?! Känns lite mer mening att skriva om jag vet att några läser! 

Kram på er!