å dessa gravidstatusar.....

Nä nu skiter jag snart i facebook..orkar inte alla dessa gravidstatusar och bilder på nyfödda bäbisar...alla lycka till dom men de blir lätt överväldigande för en annan när man har distans till personerna, då om någon gång kommer känslan upp " varför dom och inte vi?" Samtidigt vet jag mycket väl att jag inte har någon som helst aning om vad dom kanske har gått igenom men när man väl läser den där statusen så är det enda som dyker upp, varför inte vi????


var tillbaka på jobbet idag. som jag sagt innan så är mitt jobb underbart i vissa lägen och väldigt jobbiga i andra. Idag krockade dom två. Sitter med barnen och läst efter maten. jag frågar barnen vad de vill göra efter vi läst färdigt. Barnen väljer att göra lite olika saker och går iväg. Ett barn, som sitter jämte mig hänger sig mot mig varpå jag lägger armen om honom. "och du då, vad vill du hitta på?" frågar jag. "Jag vill sitta här i din famn" Svarar denna 4 åriga pojk då...han förstod nog inte hur långt in i mitt hjärta han kom! Otroligt härligt och fruktansvärt jobbigt på en och samma gång! men de går ju inte komma ifrån att det känns underbart när barnen är så härliga...

inga ägg till frysen!

nä det blev inga ägg till frysen heller. Vi får göra om alltihop! Ny stimulering med nya ägg...denna gången sätter vi in dom på dag 2,3 istället. "Livmodern är ju ändå den natuligste platsen för ägget" sa läkare. jo visst de är det ju....Usch alla tankar som far i huvudet just nu! Enligt läkaren va det ju inget "fel" på ägget på det viset utan att de tyckte bara att de utvecklades för sakta...vad innebär det då? om det tar på 2:a försöket kommer vi då få ett foster som utvecklas långsamt? blir missbildat? normalt? de handlar ju absolut inte längre om att ägget "bara" ska sätta sig. Känns tungt att behöva gå igenom behandlingen igen men tack och lov hade jag ju inte ont av behandlingen. Funderingar kring adoption väcks till liv! Tyckte vi va förberedda på allt men som sagt det här visste vi inte ens kunde hända. Självklart visste vi att risken att inte ägg blir befruktade fanns, att det förstadagarna är kritiska m.m. men att 8 befruktad ägg skulle kaseras efter en långtidodling (som vi förstått det vad det bästa) va inget som vi eller läkarna förberett oss på. men till nåsta gång vet vi bättre! 


är hemma resten av denna veckan! Orkar inte ta mig till jobbet. Alla små söta barn i lussekläder, alla föräldrars stolta blick när 20, i otakt sjungandes barn tågar in. Känns inte som om det är den bästa miljön för mig just nu. Är inte särskilt proffisionellt att bryta ihop under ett lussetåg. Visst det kan även va distraherande, men alla om gått igenom något liknande vet att känslorna väller över en när man som minst anar det! Just nu försöker jag distrahera mig med städning och musikhjälpen (tacka vet jag Kodjo som får mig att skratta en dag som denna)...

Jag kan inte förstå!

Vi var påväg upp till göteborg, då ringer dom! "Det är ingen ide ni kommer idag, äggen har inte utvecklats som vi hoppades. vi får vänta och se hur dom ser ut i morgon, kanske kan vi frysa några" "Det blir ingen insättning!"

Kändes som om allt bara rasade, vad menar dom? Hur kan de går så? alla äggen eller? "det får ni reda på när läkaren ringer i morgon"" då vet dom mer"
vad finns det mer att veta? De blir inget och de ger ingen förklaring på varför det blivit så här? Fattar ingenting. Vi va beredda på att de kunde va dåliga ägg, dålig sperma, att äggen inte skulle bli befruktade, att det skulle bli en 2 dagars insättning och att det kunde bli ett minus! Men inte det här!
FATTAR INGENTING!!! känns hemskt just nu. Vi har inte ens fått göra ett försök. känns som om man hamnat tillbaka på ruta ett när man varit nästan i mål. Allt känns skit! Så jävla orättvist!

än så länge allt gott

De har inte hört av sig från carlanderska idag, vilket betyder att insättning blir på Tisdag! Vi har alltså minst 5 befruktade ägg och det är långtidsodling som gäller, vilket ökar chanserna för ett +.Herregud detta börjar bli verkligt för en nu. Allt har gått så bra hittills...kanske....kanske ändå det kan gå hela vägen, å ja! Jag vågar faktiskt hoppas! 

Har bakat lussekatter och saffransskorpor idag för i morgon kommer familjen ner till oss på adventsmys och julpyssel. Ska bli så himla skönt att träffa alla! 

Tänkte på en sak när vi var på äggplock i torsdags. Där va minst 4 par till som plockade samtidigt som vi och när vi gick därifrån satt 3 par till och väntade. Vi är inte ensamma om detta! Tycker det är hemskt att det är så stort problem för många par, och ingen uppmärksammar detta! Media skulle kunna göra mycket mer! Alla skulle kunna göra mycket mer! Vi skulle kunna göra mycket mer! Varför är detta något som hyschas så mycket med fortfarande? varför har inte vi samma rättigheter som personer med andra sjukdomar.Men jag vet ju själv hur det är, inte går man runt och pratar om detta med allt och alla fast vi har ändå varit väldigt öppna med det här, men det är ju inget man lägger ut på facebook direkt... haha status uppdatering" ja idag plockade dom 10 ägg ur mig, någon som kan toppa det???" haha. Men tänk om man ändå skulle kunna de, tror ju säkert inte vi är dom enda bland facebookvännerna som kämpar med sånt här....Fast jag hade inte gjort det även om synen på detta med barnlöshet varit mer öppen, privat är ändå privat! I så fall ska man göra det för att man själv tror på att kunna påverka! Nä jag håller mig till bloggen....där jag faktiskt är anonym ( vilket egentligen är lite konstig, ni som läser detta vet ju antingen vem jag är eller går igenom samma sak)....

äggplock!

Idag har vi varit i göteborg för äggplock. Var inte så nervös som jag trodde jag skulle va. Allt gick enligt planerna i alla fall.De plockade 10 ägg och var jättenöjda med det. Nu får vi vänta tills i morgon och höra hur befruktningen gått. Konstig känsla att veta att just nu kan vårt framtida barn vara i full gång att "skapas" Var rädd att jag skulle reagera på bedövning och sånt, efterad som jag gjort det innan. men nu sitter jag här hemma och förstår vad jag skulle varit orolig för ;0) har sjukt ont i magen! och när jag tänker efter är det ju helt logiskt att man får det! =0) får de när detta går över.....

ultraljud 2

Idag va det dags för 2:a ultraljudet. Det fanns cirka 14 ägg som var jämn stora och såg bra ut. Läkaren sa jag va ett bra "exemplar" för den här behandlingen, så de va ju skönt att höra. Dock ska jag ta en till dos av sprutor ikväll och där dök ett problem upp eftersom jag inte hade fler sprutor för att förhindra ägglossning. Så jag fick en av läkaren här hemma så jag hade en spruta om de i göteborg bestämde sig för att utplocket skulle bli på Torsdag. Och de blir det! Torsdag äe den bokade dagen. Nu måste jag bara "ge " tillbaka en ny spruta till läkaren här hemma, vilket innebär en massa extra krångel...fattar inte varför jag inte kunde fått en extra spruta till denna dagen från början, då hade jag sluppit en massa extra stress och fix inför detta. men men nu är det som de är, jag har ju iallafall sprutan så jag kan ta den!
Sen får vi se när återinsättningen blir. Hoppas på en 5 dagars odling nu när det finns ägg och ta av...börjar bli lite nervöst nu....=0)

ultraljud 1...

Hade första ultraljudet idag. de kunde se 4 ägg på ena sidan och 7 på andra =0) är nöjd, nu hoppas vi bara på att kvaliten är bra också. Får fortsätta på samma doser som innan. Jga har känt mig illamående och lite yr trodde det hade med medicinerna att göra men de sa att de trodde dom inte. har ju gått vinterkräksjukan på jobbet så de är bara att hålla tummarna att så inte är fallet. stannade hemma idag då jag inte kunde äta någon frukost, men så här i efterhand tro jag de berodde även på nervositet inför besöket. Ska fotografera ett bröllop i helgen så de gäller att hålla sig frisk, är rätt nervös för de också! Så magen lever sitt eget liv just nu....Jaja, håller vi oss till planen verkar det som det blir utplock den 5:e eventuellt den 6:e....

4:e sprutdagen...

Jaha då va man inne på 4:e sprutdagen då och i morgon ska jag börja med nästa spruta, den är jag nervös inför! Ska ju blandas och allt...känns som om jag kommer fippla med den en massa och tyckte nålen va lite  väl lång :0(...Vet inte riktigt hur jag mår...känns liksom ingenting. lite huvudvärk och rätt trött och lite "snurrig" i bollen men de kan ju lika väl bero på annat! annars känner jag inget vilket konstigt nog oroar mig lite, precis som om jag inte får "i mig" medecinerna....men de kanske inte är meningen att man ska känna så mycket eller så kommer det senare när äggen börjat växa till sig. Ska på ultraljud på torsdag och det känns skönt! då ser ju dom om det tagit ordentligt! nähä kanske ska man tillbaka till adventsfixet lite...håller på för fullt att putsa fönster i mörker (inget jag rekomenderar, men vad gör man när man jobbar sent)... 

2:a sprutdagen

Fick börja med spruorna i går! Va lite nervös innan jag skulle ta den men det känndes inte ens, skönt! Så nu är det igång. Ska gå på första ultraljudet på onsdag så dom ska se så att allt är som det ska med äggen mina =0). Sen blir det antagligen ett på söndag eller ev.måndag. Sen utplocket kommer väl bli den 5:e om allt går som det ska! 5:e va ju det datumet vi skulle upp första gången så det känns bra att vi fick en återbudstid =0) Så nu får vi se hur jag reagerar på detta. än så länge allt lugnt, men klart jag har ju bara tagit en spruta! ha en fortsatt skön söndag där ute, här städas det för fullt! hoppas på att hinna med lite adventsfix ikväll också =0)

mensen...oj,då va de dags då...

Så kom då äntligen mensen...knepig känsla de där med äntligen! Fick en liten blödning i torsdag så jag trodde de satte igång men den ville bara förvarnas lite. Men nu är den här för fullt, de känns kan jag säga... Just nu väntar jag på att dom ska ringa så jag vet när jag ska starta...lite nervöst är det allt....

Våga tro??

känns som om man har landat lite i allt nu i helgen...Börjar känna igen mig själv igen. Funderar lite över vad vår läkare sa till oss Hoppas inte för mycket, det är 50/50 så ni ska nog inte tro att de kommer ta på första försöket. Varför säger man så? jag menar varför får vi inte tro? Jag har själv tänkt det samma under en lång tid. man får ju inte tro eller hoppas att de ska gå på första gången. Läste en blogg för ett tag sedan där personen skrev att om det var något hon ville ändra på under den tiden de varit under behandling så var det det faktum att få våga tro! Har tänkt mycket på det...Jag menar vi är ju inte så naiva att vi inte förstår att vår chans är 50/50. Hjälper det då att man går och intalar sig själv att det inte kommer ta? Blir sorgen lättare att bearbeta om det blir ett faktum? Nä jag ska försöka tänka positvit! Man har ju hört att tanken har en stor betydelse. För som sagt vi är ju inte så naiva att vi till 100% vet att det kommer lyckas. Så fallet kommer nog bli lika långt varesig vi intalar oss de ena eller det andra och då tänker jag tillåta mig själv att TRO!

Varför ska vi inte få fundera på var spjälsängen i det  nya sovrummet ska stå. Det är ju det som gör att vi orkar ta oss igenom det här!

hur funkar man egentligen!

Jaha. den här veckan har varit den absolut intensivaste på länge. Allt som hände i Tisdags med besked om att få börja och tankar inför det, bilen krånglar och stressen med att försöka fixa och komma hem. Sen upptäckte jag igår att varmvattnet slutat fungera och efter att ha cyklat 1,5 mil till och från jobbet (eftersom jag inte har någon bil) ville man ju inte annat än att hoppa in i duschen! Hatar sånt här, när saker krånglar som ska funka! Och att vara själv hemma gör ju inte saken bättre.Allt som hänt den senaste tiden verkar ha satt sig.För nu är magen helt urballad, jag mår illa och har en fruktansvärd huvudvärk! Stress!!! och jag som inte ska stressa nu och sjävklart blir jag nästan mer stressad över att tänka på att jag inte får stressa, tänk om mensen inte kommer p.g.a. allt som händer med och runt oss! Herregud jag vet det finns betydligt värre saker än att bilen krånglar och att man är utan varmvatten, vi har ju fått positiva besked också. Men jag vet inte, tror att allt ändå blev för mycket. Kunde inte ens hålla tårarna tillbaka när jag ringde min kollega i morse och berättade att jag får stanna hemma för jag inte mår bra, fysiskt och psykiskt. Fattar inte hur andra som har gått igenom så otroligt mycket med misslykande försök m.m orkar med, beundrar dom stort! Vilket också gör att jag känner mig mesig som reagerar på de viset jag gör....

Vilken dag de va igår!!!!

herregud vilken dag vi hade igår...Vi började med att köra upp till GBG och in till Carlanderska. Läkaren berättade att vi kommer få göra en ICSI- som betyder att de med hjälpa v en nål kommer föra in sperimen i ägget.Men att vi måste vara beredda på att de även kan bli så att de måste operera ut dom. Ultraljudet visade att jag hade ca 14-16 äggblåsor som kan "få ägg" så de va jätte positivt!Vi la upp en plan med barnmorskan så nu väntar jag på att mensen ska komma ( knepig känsla) Den ska dyka upp nästa helg så då ska jag ringa dom och så kan vi börja med sprutbehandlingen! Så beräknat datum fö insättning just nu är ca 10 december. herregud känns helt sjukt! Men de innebär också att vi kommer få reda på om de tagit sig eller ej den 23-24 december ( mindre lyckat) Vet inte hur vi kommer reagera om de inte går vägen...kanske ni som gått igenom de här kan berätta om er första gång, så man får lite hum om hur de kanske kommer kännas. för just nu är de ju lätt att säga att " vi får inte hoppas för mycket" Känns ju lite tungt att man kanske kommer få ett dåligt besked på självaste julafton oxå? 

Efter vi varit på Carlanderska skulle vi ta oss hemmåt med bil! Trodde vi ja! Nä påväg upp på motorvägen började röda lampor lysa, så de va bara att hitta närmsta verkstad (Tack och lov bara 100 m bort) och be dom kolla på de...väntade en timme för de sa att de kunde fixa det men när vi kom tillbaka för att köra iväg lyste den ändå...så för att inte riskera stå på E6:an med rykande motor fick det bli buss till stationen och sedan tåg hem! liiite hektiskt blev de allt och där sprnag jag omkring med en apotekspåse fylld med sprutor och kanyler för 2000 kr- känndes ju sådär ;0).....så de blev ett liutet äventyr de här. Får bli en annan bil nästa gång.

De som av lite komisk när vi var hos läkaren va att han va måttligt irriterad på KK och att de tabbat sig så hela tiden, fikc en känsla av att han inte tycket att detta va något de skulle hålla på med! Samma känsla vi fått....

Så nu är det som sagt bara att vänta tills mensen ska dyka upp och sen blir det ett intressant slut på det här året!

ojojoj nu går de undan....

Idag ringde de från charlanderska igen! De hade fått en återbuds tid så de undrade om vi ville komma upp i morgon! Så ja, i morgon åker vi upp till GBG för att äntligen få prata med läkare om hur vi ska gå vidare!  Kom som en chock bara och jag kan jag ju inte påstå att jag va så särskilt koncentrerad under arbetsdagen, tankarna fort runt hela tiden. Även om de kanske inte blir att vi sätter i gång tidigare så har vi i alla fall fått svar på våra frågor och vi slipper vänta och undra! så fortsättning följer i morgon......HJÄLP, kan inte fatta det! =0)....

ring ring :0)

Idag ringde dom! En vecka efter att remissen skickat...snabbt jobbat måste jag säga  så nu är de bestämmt! 5 december drar vi upp till gbg för att träffa läkaren där! Alla våra frågor,undringar och funderingar ska äntligen få svar! och vi ska få sätta fart på den här karusellen,. nu är det ÄNTLIGEN VÅR TUR! känns så himla skönt att bara ha ett datum, något att gå efter. Tror dock inte det blir någon insättning detta år men de gör mig mindre. vi är ju på G! =0) En mycket bra dag idag!

remiss skickad!

Nu äntligen fick vi brevet om att remissen gått iväg till göteborg. så nu är det bara att vänta och se vad som komma skall! hoppas att de inte dröjer allt för länge bara...men mobilen lär vara med mig dygnet runt om det skulle vara så att de ringer och vill prata med oss. Kan dock tänka mig att de skickar brev men man vet ju aldrig så bäst att ha med sig den på dagen ändå =0)....Så nu är det dags att vänta IGEN!!! börjar bli bra på de nu...eller nej förresten blir sämre för varje gång och mer och mer otålig!

ring ring igen....

Jaha. Tänk att man ska behöva ligga på å se till så vården sköter sig! ringde Infertilitetskliniken i går och när jag frågar hur det gått med vår remiss , om den blivit skickad än, säger hon jodå den är skickad! Å va skönt säger jag,
-när skickades den?
- Den 2 oktober säger hon då!

-öö nä nu måste du va på den som skulle till malmö, ni sklulle göra om de för den ska skickas till GBG!
- ok? kan jag ringa upp dig om 5 minuter, måste prata medmin kollega
5 min senare....
- öö nä den har inte gått i väg än, hon som skickar alla ska göra detta i dag, de lovar hon, så den går iväg idag till göteborg.

Ja vad säger man? trött blir jag. men nu hoppas jag verkligen att den går i väg, skulle få bekräftelse på det på måndag så har vi inte fått de får man väl ringa å skälla ut dom ordentligt så de händer något! Blir bara så himla trött!!!!  

remiss på g???

Nähä inget brev om att remissen skickats i dag heller! de sa ju slutet av förra veckan eller
början av denna. måndag, tisdag är början av veckan för mig! Blir till å ringa å jaga dom i morgon. Känns inte rätt att jag ska behöva hålla på att säga till dom att skynda sig och göra saker rätt! Inte vårt fel att de inte kan skicka remisser rätt...känns som om passientsäkerheten inte är så stor när de inte kan kolla upp vart remisserna ska skickas!

känner en otrolig frustrassion över att vi inte bara kan få komma i gång. Har väntat länge nu tycker jag, minst 9 extra veckor har alla dessa extra prover och tabbar tagit! Känns inte som om något kommer att hända innan 2013 träder in! jaja de kanske blir ett bra sätt att börja det nya året...

upp... å ner som en pannkaka

jaha, de inte länge man fick va hoppfull. Fick besked idag om att de ska varsla på min mans jobb..det är ju bara å be för glatta livet att detta inte gäller oss! Men de hjälper ju inte, känslorna bara kommer över en, alla tankar. herregud om han blir av med jobbet ställs mycket på sin spetts! Nä vi får verklig hoppas att vi inte blir drabbade. men de är ju tyvärr ändå så att några kommer bli det!herregud jag vågar knappt tänka tanken att de kan gå åt.....Nä vi behöver inte mer nu! Vi klarar oss gott å väl med de bekymmer vi redan har! ska ringa å kolla med gyn i morgon så de skickar remissen till rätt stad oxå!

nu kanske vi kan få lite medvind...eller???

Dom ringde idag! Det där okända nummret som gör att hjärtat hoppar upp i halsgropen! Dina prover ser bra ut sa dom! Dom sa verkligen de, dom ser BRA ut! så nu ska bara papprena skrivas på och så skickar vi iväg remissen....Är nästa steg att de ringer från Göteborg då? sa jag...Göteborg? svara hon nä vi skickar remissen till malmö! AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAa....ungefär så irriterad blev jag. Vadå Malmö? vi ska till göteborg, de är där vi lämnat alla prover, dom väntar på att få remissen där. Jaha??? svara hon då, ja de här får jag ju kolla upp! Jo tack! just snyggt om vi skulle stöta på ännu ett gupp, att dom klantar sig ännu en gång och skickar remissen till fel stad! ....kommer nog ringa på tisdag och dubbelkkolla så de löst de här "lilla" missförståndet! Men himla skönt att de ringde och tur.för annars kanske remissena hamnat nere i Malmö! Ha en bra helg allihopa, här ska renoveras vidare på sovrummet!

morrrrr....

Kommentar från en människa till en annan (mig)
" Du förstår ju inte för du har ju inga egna barn!"

Behöver jag säga mer! Jga har uppenbarligen ingen som helst förmåga att tänka mig in i en annan människas situation för jag inte har några barn. Vad skönt att veta att den dagen vi får barn kommer en stor förståelse för alla människors liv att infinna sig!!! ELLER HUR???? 

1 år går så fort...

I måndags var det ett år sedan jag och min man gifte oss...herregud vad ett år går fort, kan knappt fatta det. Då var man i sjunde himlen. Man såg vilken otrolig familj och vänner vi har. Alla underbara tal och spex...blir helt rörd när jag tänker på de =0)..Nu för tiden får som ställa upp för oss på ett helt annat sätt och det gör dom verkligen Vi har en helt underbar vänn krets och en stor stöttande familj! 

beställde tid till att lämna prov i veckan. kommer lämna på tisdag morgon, sen är det väl ca 2 veckors väntan innan vi får reda på resultatet. Vi har försökt ställa in oss på att det kommer krävas en kur till innan de skickar remissen, lika bra så blir det inte ett lika hårt slag! ( man intalar sig det i alla fall).......bara att fortsätta vänta antar jag.......

vilken skit dag!

Haft en riktigt dålig dag idag. Hade de riktigt tufft att hålla mig uppe på jobbet idag, ahr inte varit med om att känna så stark innan. Gick och tänkte på allt omkring oss hela förmiddagen, kändes som jag inte släppte det för en minut! Inte ens när ungarna bråkade eller jag läste saga släppte jag, det fanns liksom hela tiden i tanken som om jag inte riktigt var där! Idag var första gången jag kände att mitt jobb inte är passande just nu i min situation, kunde inte ens titta på dom små barnen ute på gården uten att känna hur tårarna började tränga sig på. Kunde inte prata om det heller för då hade jag brutit ihop totalt. Nä dagen idag vill jag helst glömma....bara å ta nya tag inför i morgon....

Det var bara en dröm.....

Har haft en tung helg...både för mig och maken, känns som om luften tagit slut lite.Har börjat drömma igen, om att vara gravid. Drömde mycket sådana drömmar när vi fick vår "dom" men har inte drömt sen säkert ett halvår tillbaka. Nu dyker dom upp igen, jag är gravid men vet inte hur jag ska bete mig, Förstår inte varför jag plötsligt blivit tjock om magen och i många drömmar är jag på väg att föda men hinner liksom aldrig drömma klart. Lite läskigt tycker jag. kanske någon där ute som är duktig på att tyda drömmar. har ju hört att när man drömmer att någon föds betyder det tvärtom...hoppas jag verkligen inte! Drömmarna känns så verkliga också, men hur kan man drömma om hur det känns att vara gravid när man aldrig upplevt det! konstig känsla och man blir så ledsen när man vaknar och upptäcker att allt bara är en dröm.....

tankar som rör till det...

vill hålla modet uppe....vill sluta tänka på att dag efter dag vecka efter vecka bara går förbi, utan att någoting händer....Var på Kappahl idag och skulle köpa bh, mina gamla är ju lite stora nu =0)...gick runt där och snubblar över barnkläderna, otroligt fin Natur kollektion som de fått in...blev ståendes framför dom och bara stirrade. de var superfin och jag had köpt dom på stuts om jag varit gravid! just de OM jag varit gravid...nu fick jag nöja mig med att bara titta...funderade till och med en stund på att köpa en uppsättning bara för att. Men vill inte plåga mig själv på de viset! Och gud förbjude att man en dag skulle vara tvungen att ge bort dom för att ens egen dröm om ett nyfött barn skulle vara borta!Känner hur det börjar krypa på mig nu, de vardagliga funderingarna...När barnen på jobbet gör vissa saker kan jag komma på mig själv bli ledsen för att ens vilja och planer inte gått som man tänkt sig. Naivt nog trodde man att man skulle ha en 1 åring vid de här laget...känns lite tungt just nu...

jävla skit!!!

Fick brev från vår läkare i går. Mitt sköldkörtelshormon eller "skaffa barn hormon" som jag kallar de, ligger i överkant som hon så vackert beskrev det. vilket innebär att jag nu ska starta med medicin för att sänka nivåerna och ytterligare 6 veckor kommer passera utan att remissen skickas!!!  proverna ska tas om om 4 veckor och det tar 2 veckor innan analysen kommit. Och nu plötsligt är det inte så att provet ska tas under mensen, vilket för mig känns väldigt knepigt. Men så är det ju när man bara får brev efter brev med fin text på. Inte ens ett litet telefonsamtal kan läkaren lägga på att besvara eventuella frågor som kan dyka uoo. Dåligt tycket jag! Nu har vi hållt på med detta sen i Januari och vi har träffat och pratat med läkaren en gång EN GÅNG! känns intge så himla engagerande om jag får säga det själv. just nu känner jag bara så här-HELVETES JÄVLA SKIT! Tur att mina underbara föräldrar fick ett ryck att åka ner idag! nu ska jag iväg till apoteket och hämta ut medecinen! hoppas ni får en bättre start på den här helgen än vad vi fått!

lämnat och klart!

Så då va de gjort! Mensen kom som vanlig dag 28 i cyklen och det innebar natten till Fredag. Så på fredag morgon ringde jag och bokade tid för provtagning i dag. Hade föreläsning på jobbet idag, tur de va en så stor föreläsning så ingen märkte att man smet ut ur salen vid 9 tiden! Väl på vårdcentralen blev den stackarn som skulle ta proverna rent chockad över alla prover som skulle tas. "herregud är de rent galna" sa hon...nädå sa jag de verkar va standard prover. Bara det att klart min lilla vårdcentral är inte van vid att få en sån stor "order". Så nu kan vi inte göra något mer! bara vänta och hoppas att de är snabba på att analysera resultatet och skicka remissen! Förstår inte riktigt mina känslor just nu. Varken jag eller min man känner för någonting just nu, vi har ingen ork för någonting. Inte så lämpligt när en uppfart ska grävas ut och göra iordning och ett sovrum under renovering. Känns lite som vi gått in i en liten vägg....Inget på jobbet orkar man ta tag i heller, man vill ge allt men det känns som om man max kan ge 20 % av sig själv just nu! Klart nu är man ju inte helt frisk heller (haft feber och förkylning) så de gör ju sin del också....Får hoppas att man får en energi kick snart. vill ju kunna ge mer av sig själv och man vill ju få ordning här hemma också!

vilken blir vår historia?

Så då har maken tagit sin prover i alla fall, nu är det bara mina kvar...har aldrig längtat så mycket efter mensen som just nu! nästan så jag är rädd att försena den p.g.a att jag känner mig stressad!  Hoppas den kommer nu i veckan. Tror jag ska göra som mannen min om den kommer på torsdag. ringa in till sjukhuset och åka in och ta proverna där. känns inte säkert att ta dom på vårdcentralen och att de sedan ska  skicka dom, vi har ju blivit av med prover förr och dessa proverna skulle ju innebära en månads försening om de försvann! Beror lite på hur jag jobbar och när den behagar komma! 


Berättade för min chef om vår "situation"  i dag. Känns bättre att hon vet så det inte blir några misstag när man måste ta ut semesterdagar lite här och där och man vet ju inte heller hur man kommer må. Hon ( precis som alla andra) började berätta om någon, vän,släkting,syster, barn, m.m. som varit i vår situation och plötsligt blivit gravida! Varför gör alla det?? Inte för jag reagerar på det längre men ändå, varför? Ska jag känna att det absolut kommer gå för oss också eftersom det gjort det för dom dom känner? Och framför allt flyger tankarna till vad kommer folk säga om oss? Kommer vi vara den där, syster, väninan, kollegan m.m som fick barn som ett mirakel eller genom försök på IVF? eller kommer vi bli dom som aldrig någon nämner, dom som aldrig kunde få barn? eller som vissa väljer att säga, aldrig kunde få några "egna" barn (vad nu folk lägger för värdering i det!)....

regler och regler...

Ringde upp KK idag igen och gav vår syn på det hela. de förstod att vi ville komma igång så fort som möjligt men tyvärr hade de haft erfarenhet av att skicka papper och remiss olika innan och då har remissrrna blivit liggandes eftersom de ändå inte tar tag i det innan alla prover är tagna. Men det känns bra att de får veta hur vi känner, tycker nog ändå de kunde sagt något så hade jag ju försökt få proverna tagna när man haft 2 kg kvar. men men nu är det som det är och det är bara att vänta! hoppas på att det går fort sen när remissen kommer till göteborg!...

smått irriterad...

ringde kk idag! och nu kläcker dom ur sig att det måste tas nya prover på båda två. och mitt prov måste ju klockas med mensen så det är ju 2,5 vecka iväg sen tar det väl 2 veckor för dom att analysera provet oxåa....sen ska dom skicka remissen. för att det ska gå snabbare påstår dom. Nä i morgon ringer jag igen och ger mitt förslag! skicka remissen nu, skriv att blodresultat är på väg så kanske göteborg ringer till oss och kan boka tid. Då vet dom ju på ett ungefär när vi ska få resultaten och kan boka in oss därefter och om de är kö, ja då har vi ju stått en månad när provresltaten är färdiga! förstår faktisk inte varför dom måse vänta med den....säker regler och skit, men tycker att lite sammarbete inte hade varit fel. Tänk om de slarvar bort detta blodprovet som de gjort med ett annat då snackar vi en månads väntetid till! Jag ORKAR INTE VÄNTA MER! Har dom skickat remissen vet men ju i alla fall att vi är på g! nä som sagt blir till å ringa tillbaka i morgon och se hur "sammarbets villiga" dom är!

i morgon drar karusellen igång....

I morgon gäller det. Då öppnar äntligen KK så jag kan ringa! Diffar lite upp och ner i vikten men de får de ta. herregud har ju bara betydelse när på dyngnet, vilka kläder, vad man ätit m.m och det stod ju cirka i papprena....Så nu hoppas jag dom är snabba med att ringa upp oss så vi får boka tid för att sätta igång alltihopa! Känns konstigt att ta kontakt med dom igen. har inte haft de på länge, nu kommer man åter igen hoppa till varje gång ett okänt nummer ringer och gå med mobilen på sig! kan inte säga att jag är jätte imponerad av hur vi blivit bemötta. INGEN och då menar jag verkligen INGEN hjälp från dom har jag fått för att klara av min viktminskning. de ställer krav utan att ens höra hur det går för en eller ens lägga upp en plan eller visa vilken hjälp som finns att tillgå. Riktigt dåligt tycker jag det är. Läkaren sa att hon skulle kolla med sjukhusets dietist om hon kunde hjälpa mig och sedan ringa upp och prata med mig. Har hon ringt!? NÄ! De kunde ju i alla fall ringt upp och puchat en lite inför semestern, frågat hur det var med oss eller något i den stilen. men det är väl så vården funkar antar jag! Har en stark känsla att vi kommer få erfare fler tillfällen där vården kommer brista!  

liten uppmuntran och present

 Den här fina väskan jag beställt fick jag hämta idag =0)Tyckte jag kunde unna mig något speciellt nu när jag jag klarat av första steget...sen har jag ju en sån mysig mamma som självklart då ville ge den till mig istället =0) Tack kära mor, jag är jätte nöjd!

(bild lånad från mode-by-tealuna.co.uk)

Haft riktigt ont i ryggen idag dock, inget trevligt alls. får hoppas på att det går över fort så man kan bli sig själv igen....

Kan knappt tro det är sant!!!!!MÅÅÅÅÅLLLL

Herregud jag fattar inte att de är sant! ÄNTLIGEN kan jag ringa. ÄNTLIGEN  har jag nått mitt mål 11 kg borta...faaan va stolt jag är över mig själv! KK öppnar ju dock inte förrän v 34 såg jag precis men det är skit samma nu...jag har ju gott i mål och allt som försvinner härifrån och nu är ju bara ett jätte plus! nu kanske äntligen vår resa kan få ta fart snart! Hoppas ni får en riktigt skön helg, för de kommer jag ha........

"jo, ibland blir det ju inte som man tänkt sig"

Hade en jobbig eftermiddag på jobbet idag. Har ju börjat på nytt jobb och såklart är det ingen där som vet vår situation ännu, idag fick jag min första smak över hur jobbigt det är när ingen vet och man inte kan vända sig till någon. Sitter vid bordet och pratar. som vid alla andra samtalsdiskussioner kommer in på barn och ålder. (alla där tycker ju jag är så hiiiimla ung) varpå en frågar mig om jag har några barn ( för det hade hon ju glömt å fråga kom hon på). Nä jag har inga barn säger jag, då  kläcker hon ur sig JA! när jag var 26 hade jag två barn och pekar på mig För hon hade ju bestämt sig vid 15 att det minsann var något fel på henne, att hon aldrig skulle kunna få några barn, men det är väl en sådär fix idé, som hon sa.Så hon ville hju börja i tid att skaffa. och nu hade hon ju 4. Vad gör man? jag kände alla känslor på en och samma gång och självklart kommer tanken att " jo det hade ju jag också tänkt ha, eller i alla fall ett"  kände nästan hur tårarna började komma. Sen kläcker en till kollega ur sig att jo hon hade ju planer på att bli mamma efter 30 och hon blev det ju inte förrän 32 och dom höll ju på att få göra en såndär, ja vad heter det nu igen , du vet man gå å kollar å så.... UTREDNING,IVF,OFRIVILLIGT BARNLÖS, kände jag hur jag skrek inom mig. men så klart var jag bara tyst. När dom fortsatte att prata om ämnet var jag tvungen att gå därifrån. gick på toaletten och kände hur tårarna började rinna. men det var ju inte läge att gråta direkt så det va bara att torka och gå ut igen. Jag vet att det inte är lätt att veta om människor har problem, man man kan väl försöka tänka lite...fundera på om jag nu är 26, har man, hus och jobbar som förskollärare och inte har några barn så kanske, kanske det är så att dom har problem med att få barn . Om inte annat är det alltid bättre att tänka så än andra hållet. För som dom sa " jo, ibland blir det ju inte som man tänkt sig".....

redo???

ååå vad man känner sig redo att bara få dra igång allt nu. 1 kg kvar, fattar ni 1 ynka jäkla kilo och sen slänger jag mig på telefonen. Har mensen nu och min stora förhoppning just nu är att jag väger lite extra för att jag lägger på mig mer vätska. Nu måste vi få sätta igång med allt, för att om inte annat få svar, få veta liiite mer om hur vår framtid verkar te sig! Senaste tiden har jag börjat fundera mer och mer, undrat hur det känns att va gravid, om jag kommer bli gravid?  samtidigt är jag rädd. rädd för att få veta, rädd för att allt ska gå åt fel håll, rädd för hur jag själv kommer reagera på eventuella negativa besked.  men nu är det först ett samtal som behövs. Håll tummarna för att jag ska kunna ringa på måndag när de öppnar! 

vilken dålig dag!

Herregud vilken dålig dag jag har idag...precis som om allt kommit ifatt en nu när man inte har en massa gäster eller ska iväg hela tiden..tårna bara kommer helt utan förvarning så just nu känns det lite tungt! semstern har inte riktigt gått som jag trodde heller. har varit otroligt svårt att hålla sig borta från allt....vissa gånger har det gått, vissa inte alls och lite för mycket vin kanske slunkit ner i glaset...nedrans tomma kalorier....Så nu är det (till en början) en veckas pulver som  gäller för mig.....jätte kul...inte särskilt men jag måste göra det. det är ju de dom där doktorerna vill...spelar ju ingen roll för dom om jag går ner det i fett eller muskler eller om kroppen i sig inte mår så bra av självsvält....bara jag går ner i vikt.....(ni förstår min ironiska ton va...)...

Har under två veckor nu varit på Carlanderskas parkering av olika stjäl, gått förbi, och hämtat folk från Bruce Springsteen konserten....har känts lite overkligt och veta att där inne ska man sedan ligga med bena i vädret och "bli gravid" inte riktigt den vägen man trodde det skulle gå...någon som har erfernhet därifrån? bra dålig? hur är läkarna? han som ringde till oss vekar ju både trevlig och lite skämtsam....sen att de ljög för oss när de ville ändra vår första tid tyckte jag var riktigt dåligt...de påstod att de inte "behövde" träffa oss men i själv verket var det en läkare som blivit sjuk och därför hade de inte tid...ingen jätte bra start kanske!...

ovisshet....pengar....framtid?

Fy vad jobbigt det känns just nu! Vi har luskat ut (efter mycket regn och vatten som sipprat in i källaren) att det antagligen är fel på vårt dagvatten som går ut till gatan, vilket medför att vi måste gräva upp och byta röret ut! röret går vid uppfarten. Vi hade tänk att göra vid uppfarten men inte än på några år, inte förrän vi visste mer om vår framtid och( förhoppningsvis) kommande barn.Nu snurrar det i huvudet, vi måste låna pengar för att göra vid den, de besparingar vi hade är redan insatta i huset genom många stora renoveringar. Vi har räknat på att de kanske kommer gå på ca 40 000 att göra om den. Hur ska vi göra? Man tänker på framtida lån vi kanske kommer behöva ta, om vi vill göra fler försök än 3 om vi måste adoptera. Hur har ni andra gjort? hur mycket pengar har gått till IVF försök m.m. När tror ni er "sista" försök kommer bli? vad önskar ni ni visste då som ni vet idag t.ex med kostander och annat. Det är svårt för oss att fundera ut hur mycket pengar som egentligen kan gå till det här, så jag är mycket tacksam om ni vill dela med er av era erfarenheter. kramar från mig! Ut och njut i solen sen!( efter ni läste det här såklart) ;0)

....semester tider...

herregud va tiden går fort 2 veckor kvar på semestern sen är det dags för jobb igen. Har kollat upp att KK öppnar v 33. då hoppas jag VERKLIGEN att jag kan ringa. står still och still och stilla....har inte varit så lätt att hålla sig borta från allt "gott" man planerar och sedan gör vi annat än det som var planerat och det är väl så det ska vara på semester...men oftast innefattar ju alla träffar med vänner och familj mat, dryck m.m. inte lätt att försöka och gå ner då....känns som om kilona förföljer mig! Känns som om "folk" tänker att herregud 3 kg ska väl inte vara så svårt....men det är det. jag försöker och tränar ändrar och har mig hit och dit för att inte "vänja " kroppen förmycket för att den inte aka bli för bekväm och stanna av. Men de hjälper ju tydligen inte! Men visst känner jag att jag förändrats, som person....mitt sätt att tänka kring motion och mat har ändrats. Det senaste har jag funderat mycket på (och insett) att det är ju inte konstigt man har gett upp innan. när man försökt gå ner i vikt! med 2 månaders stillastående tid mellan 4 kg dropp så är det ju inte undra på att man har blivit frustrerad! Men nu har jag ju bara varit tvungen, och är fortfarande tyungen att ta de sistakilona och det kommer jag klar, det vet jag. För jag MÅSTE! men jag vill ju det ska ske nu, eller helst igår! man är hialös som vanligt!  


Skänker en stor Tanke till Norge på deras 1 års dag av massaken på Utöya. Det påminner mig om att älska livet hur det än ter sig!  

Borta bra hemma bäst!

Hemma igen efter en underbar semester! allt gick jätte bra, vädret hade vi med oss trots att nästan hela sverige regnat bort! Och att ha en 1 åring i husvagnen var inga problem. Att få vakna till joller var dom musik i öronen, en underbar känsla. Dock kanske inte föräldrarna tycker det samma, de vänjer ju sig lätt....men för mig om och min man var det en underbar känsla, saknades ju bara att det inte var vårt! Tror att när man längtar så starkt efter något bli de mer små sakerna av största beydelse, andra tror att man blir ledsen för att se ett barn eller vid en födelsedag eller högtid.Okej ska inte påstå att det är en lätt tid men för mig (iallafall) är det jobbigaste alla vardagliga saker, joller och skratt, att se föräldrar springa efter barnen i affären, att faktiskt med gott samvete ställa sig på " familje parkeringen" Att få känna att något så litet känner full trygghet och litar på dig till 100%. Det är DET som känns, det som är jobbigt! och framförallt att alla som är föräldrar inte alltid förstår hur lyckligt lottade är! eller i alla fall glömmer det lätt bort det.... 

semester och camping.

Ligger ute i vår husvagn och bara har det gott, mensen kom naturligtvis som vanligt....lagom till husvagnssemestern, jätte kul. ibland längtar man tillbaka till p-pillernas tid då de bara var att förskjuta. Vill ju inte mixtra med piller som förskjuter just nu! Har en mycket nöjd hund för tillfället i alla fall. sover som en stock efter alla promenader och nya lukter. På fredag kommer kompisar på besök med deras 1 åring. ska sova här tills på söndag, så lite kommer man kanske få uppleva hur det är att campa med små barn...på gott och ont antar jag! Faller för fresterlser dock. "jag har ju semester" har ju dykt upp x antal gånger i tankarna...så just nu känns det som en ängel och en djävul sitter på mina axlar och jag slits mitt emellan! Hoppas på bra väder här i alla fall så vi kan ut på ännu fler promenader ( då behöver jag ju inte ha skuldkänslor för det i alla fall). kram på er!

varför tilllåter jag mig själv att hoppas!

Mensen är 4 dagar försenad och självklart har jag tilllåtit mig själv att hoppas på att ett mirakel kanske just skett för oss! mensen brukar ju alltid vara på klockan! Förra året vid den här tiden hände exakt samma sak. Jag har aldrig haft försenad mens och den veckan sulle vi åka upp till norrland. Typiskt tänkte jag då att man ska få mensen just då!Dagarna gick där uppe och varje dag kändes som en vecka när mensen inte kom som den brukade, varje dag innebar nytt hopp! Inte kunde jag åka iväg och köpa något test heller. Vi hade ju hela familjen runt oss! Mensen kom inte och när vi var på väg hem kändes det ju bara som en självklarhet. Jag bara måste ju vara gravid! Vi tog ett stop hos mina föräldrar och sov över där en natt, på morgonen hade den förbannade mensen kommit 8 dagar för sent! varför? varför var den så sen denna gången, hade ju aldrig hänt förut! Då visste vi ju inte heller vad vi vet idag! Nu verkar det som om samma sak är i görningen igen! Samma månad som förra gången! fattar ingenting. varför beter den sig så här? Och självklart har jag även denna gång tillåtit mig själv att hoppas (redan tagit två negativa tester) så jag vet ju att det inte är något på gång...och nedslaget blir ju bara större när man tillåter sig själv att tro! Förstår inte heller varför min menscykel beter sig på det viset, precis som om den en gång om året bara MÅSTE ha ett lite längre uppehåll. knepigt!

kommer jag någonsin få vagga mitt eget barn?

Haft lite bloggtorka ett tag....är väl på grund av allt som måste göras så här i semestertider, eller det är inte semester riktigt än, på fredag smäller det! Sista dagen, både genom att jag går på semester och börjar nytt jobb efter semester. Ska bli spännande, men sorgset att lämna allt det man haft. Men jag är inte den som är den, gillar ju utmaningar!

Hade besök av goda vänner i helgen, de har en son på 2 och en dotter på ca 4 månader! Hon va så lite! kan inte fatta att dom kan vara så små. Självklart kommer tankarna också! kommer vi få en sådan liten tro? kommer jag få amma? kommer jag någonsin förstå vad mammor menar när det pratar om magknip hos en så liten bäbis kommer jag någonsin få vagga mitt eget barn i min famn? Blev inte ledsen, inte då,  men det kändes inombords!Vi pratade inte på hela kvällen om vår barnlöshet, trots att dom vet. Tyckte det var riktigt skönt! inte för jag tycker det är jobbigt att prata eller när folk frågar utan för jag är trött på att få uppmärksamheten ! Känns som om vänner inte tror att deras problem har betydelse längre jämför med vårt. Det har det ju absolut! känns som om jag alltid pratar om oss och vårt problem på ett eller annat sätt, så ibland är det skönt när man kommer på att man inte nämnt det på hela tiden. Eller får fokusera på någon annan  ett tag!


Ni som undrar hur det går med vikten! Ineg bra. står still, står still och står still! Jäkla skit är va det är!

jag har bestämt mig!

Nu är jag trött på att vänta! Nu SKA kilona bort till semestern! Ska verkligen ta mig i kragen! Var iväg på TRX igår och det var faktiskt ingen annan än jag där, så det blev personlig träning för min del. skit jobbigt va det, man kunde ju inte fuska direkt för då va han ju på en med en gång. Nähä...nu får jag fortsätta sy på mina kuddöverdrag till husvagnen. Vill ju det ska vara fint tills vi ska åka på semester. Ska bli jätte skönt, att komma bort lite bara vara och ta hand om varandra. peppa sig lite inför höstens utmaningar!

Var på mitt nya jobb idag=0)...kändes jätte bra! Kanske inte idealiskt att börja ett nytt jobb till hösten när man ska sätta igång med allt. Är lite orolig inför det! ska man berätta eller inte? de kommer ju undra varför man tar ledigt m.m....Är ju skönt om dom vet, jag får känna mig för antar jag.

Hjälp mig...allt känns trögt!

Herregud va det känns som om kroppen skriker till mig att jag kommer stå still! motivationen är inte det minsta på topp , jag vet den borde va det med tanke på vad jag får i slutänden av det hela! Men herregud va allt känns trögt nu. Går mina promender, styrktränar och äter bra! och det forsätter jag med nu med men ändå känns det som om inget av det har någon betydelse. Börjar bli riktigt frustrerande det här! Vill gå ner till det jag ska nu innan semestern, så inte pressen ligger på längre. Så att allt som kommer efter bara är ett + ( i dubbel bemärkelse). Tänker ju inte ge upp, finns inte i min värld. Bara JÄKLIGT jobbigt just nu!

GLAD MIDSOMMAR!

Vill så här i efterhand önska alla en glad midsommar. Jag hade en mycket glad midsommar. Med god mat och härliga vänner! Maten gick bra, kanske tog en snaps för mycket...... men sötsakerna var det stramt med =0).....Har inte skrattat så mycket på länge som i går! Var så härligt att skratta så man nästan tappa andan. Utan ett bekymmer i sikte tog jag kvällen precis som för det den var! En underbar (dock regnig) sommarkväll, med härliga vänner och en massa skoj! Vilken tur man har som har så underbara vänner som kan göra att man mår så himla bra!!!!!!! Nu blickar vi framåt mot semestern och minus på vågen!

Bort kilon bort!

åååå känns som det är nära nu! vill ju bara gå ner dom där kilona nu! Ringa och säga att dom kan skicka den där remissen, men vill ju inte stressa det måste ju kunna hålla det. Känns dock som jag har en nergång nu, som om jag bara vill kasta mig över allt gott,sött med mera, inte bra med tanke på att midsommar står för dörren!Vet inte riktigt hur jag ska hantera den faktiskt, släppa lös eller hålla hårt??? Vet ju hur det är bestämmer jag mig för att släppa det under helgen kommer jag börja redan nu! NÄÄÄ måste va hård mot mig själv, det är 4 kg! de borde gå fort nu!DE MÅSTE BORT! tar tacksamt emot tips för å hålla mig borta från allt....och tips inför midsommar mottages gärna ;0).....

.....tiden innan.....

Ibland glömmer man nästan av hur det var innan! Innan vi fick reda på att vi var infertila. innan vi visste att barn inte var en självkarhet för alla. Innan vi började försöka...när det slutade kännas som en självklarhet att en graviditet skulle komma. Tror bestämt att det är nästan på dagen 2 år sedan då jag med bestämmda steg gick mot soffan där min blivande man låg! "P-pillerna är slut nu, jag vill inte köpa några mer!" kläckte jag ur mig. " kanske vi skulle börja försöka skaffa barn?" " ja det tycker jag låter bra" döm av min förvåning när jag trodde att jag skulle minst behöva "bearbeta" i 3 månaders tid! Vilket lyckorus det for genom kroppen. Kändes som om hela världen snurrade, ren och skär lycka! Visst tänkte man att det tar säker ett tag, man hade ju hört om att det kan ta 1 år innan p-pillerna "försvinner" ur kroppen! Det var inte förän efter 1 år som vi började bli oroliga. Äää vi hade säker inte träffat rätt bara, är ju ett pussel bara de när mannen ligger ute på jobb på veckorna. Tänk om man hade vetat. Att hur många ägglossningstest man än köpte skulle vi ändå inte "pricka rätt". Nä vi väntar med att skaffa hjälp bestämde vi, vi skulle ju gifta oss och då är det ju inte läge att va gravid. (ett tag var jag faktiskt orolig för att beställa klänning)....Bröllop kom, inget barn. Vi väntar till efter jul, sen är vi säkert gravida! Ännu en jul utan graviditet kom. DÅ bestämde vi oss för att skaffa hjälp! Tänk om man vetat då vad man vet idag! hade det varit bättre? Att vetat att man var tvungen att var gift för att få adoptera t.ex. nä jag är faktiskt glad över att jag inte visste då!

Att låta den lyckligast dagen i mitt liv var just de! Utan att oroa sig över framtiden...

två år har gott, det är viktigt att tänka bakåt också, hur det var innan, hur man förändras av erfarenhet! Och att vi fortfarande är lyckliga tillsammans jag och min man och att kärleken blir stakare och starkare.... det är bara något som fattas oss.... DU fattas oss lilla knyte! DU fattas oss!

en dag i taget!

Är trött på att känslorna rusar upp och ner hela tiden, ena dagen är man glad och det känns som om allt känns mycket bättre. andra dagar är man helt nere och är så orkeslös så man funderar på om man orkar ta sig ur sängen ensengång....känns hopplöst vissa dagar och hoppfullt andra! Man känner sig så beroende av andras stöd för att orka med! ska ha avslutning för våra äldsta barn på jobbet ikväll. jobbade till 1 och ska snart köra tillbaka. känns helt orkeslöst! jätte mysigt med avslutning och allt och jag önskar verkligen jag hade mer energi att ge dom, men det har jag inte! Inte idag! kanske i morgon? Tar en dag i taget.....Känns som man kommit ur perioden då det kändes skönt att ha distans till allt, att det va skönt att inte påbörja en behandling direkt. Nu vill jag att det ska va höst, att jag gått ner det jag ska och att vi äntligen kan få börja försöka!Nä just nu är jag inne i en dag i taget andan...

Kellie Coffey....

900 besök =0)

Har en statestik på 900 besök sen jag startade bloggen! jätte kul tycker jag att så många vill läsa, antar dock att det inte riktigt är 900 personer hihihi..känns lite knepigt dock at tnågon är intresserad av vad jag har att berätta? Använder ju bloggen mest för min egen del, någonstans att ventilera känslor på.

Var på TRX i kväll. härligt och svettigt men känner faktiskt att jag börjar bli starkare=0)....måste försöka komma igång med springningen mer dock, just nu har det varit mycket snabba promenader, styrketräning och cykling....4 kg kvar nu =0)....vill bara kunna skaka av dom....

Ilska

I går var jag arg! riktigt ARG! vet inte om det har med att jag har mensen just nu och alla känslor det innebär (bara i vanliga fall) . men jag är arg! Arg på att just vi drabbats av ofrivillig barnlöshet....varför just vi? "Allt har en mening", sägs det (och jag har flera gånger fått det bevisat) men Varför just vi? "Vi är starka och kommer klara det här"! jo visst det är vi, men Varför just vi? "Vi växer tillsammans i det som är tuft" ja det gör vi, men Varför just vi? Önskar ABSOLUT ingen annan detta men Varför just vi? Det är väl den stora frågan som man aldrig kommer få svar på! och just igår var jag väldigt arg över hela vår situation och det faktum att det finns så många i samma situation och det är inget som uppmärksammas det minst! Det börjar bli lättare att tala om det, men de gamla förväntningarna om förmågan att kunna skaffa barn sitter som gjutet i folk och framförallt den allmänna uppfattningen om att alla får lägga sig i och undra och fråga!

Ovisseheten om framtiden gör mig TOKIG, kommer vi få barn via IVF? kommer vi adpotera? Kommer vi göra fler försök än de tre som är landstingsbetalda? Hur ska vi fortsätta med huset? vi vill inte göra några stora renoveringar om vi kommer behöva låna pengar till adoption. Jag vet att det låter "praktiskt" och som en självklarhet att man ska lägga det åt sidan. men om man behöver renoveringen för att överleva vardagen? och renoveringen behövs för att vi ska må bra i vårt vardagliga liv, hur gör man då? man funderar och funderar och hoppas att tiden sak ticka iväg. Önskar man kunde se in i framtiden! Men vem önskar inte det! eller gör man????

Syns det inte???

Förstår inte. Har gått ner nästan 7 kg och tycker jag ser tydliga förändringar...men det verkar inte som om någon annan gör det (förutom de som vet att jag kämpar) trodde faktiskt att "andra" skulle börja kommentera och fråga om jag gått ner i vikt. vet inte om man ska ta det som en komplimang eller inte??? Är ju egentligen inte särskilt viktigt att folk kommenterar men någon kommentar från en utomstående ( så man får skryta lite om hur duktig man varit ;0) hade ju inte varit fel...eller???....
 


OBS!! Inte jag =0)....men det är kanske så här man borde se på sig själv???



ÄNTLIGEN!!!!!

Ett stort steg för mig. Idag när jag vägde mig i morse hade jag kommit under min första målvikt! målvikten jag skrev om igår....så jag shoppade loss ordentligt! Det kändes så himla skönt, å så himla kul att kunna dela det med min mamma! Här är dagen fynd! å fynd var det verkligen.....

två tröjor i storlek M! herregud har jag ju inte haft på riktigt länge!

Nya jeans var mycket välbehövt då jag slitit rejält på mina gamla! svarta leggins och svarta capri jeans har jag velat ha rätt länge =0)

Skorna var en bonus!

HERREGUD! Tack å lov för att skatteåterbäringen kommer snart ;0)

lill helg...

Jaha tisdag kväll och i morgon är man ledig och ska fira sveriges dag! Jag kommer fira den med att min mamma kommer ner till mig (redan ikväll) och i morgon drar det ut på shopping runda. Ville ju egentligen inte shoppa några nya kläder alls innan jag hade gått ner x kg, men nu när mamma kan komma ner får man passa på. Är inte många sådanna turer med henne längre. Vi bor 26 mil från varandra och jag som alltid varit mammas flicka börjar nu ( mer än någonsin) inse hur tungt det kan vara att va så långt borta från sin familj. fatta mig inte fel ÄLSKAR livet här med kompisar och mina svärföräldrar och svägerska i närheten men saknar verkligen spontana träffar med mamma och pappa och mins syskon. Kommer väl sakna dom träffaarna ännu mer när alla fått barn ( och vi med förhoppningsvis). Nähä over and out nu kom mor in genom dörren!!!!!! =0) MAMMA TIME!

Naturen gör under!

Är hos mina svärföräldrar för tillfället. De bor mitt i skogen och idag har vi sågat och kapat ved! Jätte skönt att få göra något fysiskt!Att bara ha en uppgift och fullfölja den, utan att tänka varken på det ena eller det andra. För kapar man och klyver ved finns det inte luckor att drömma sig bort. Då är det ju en hand som kan komma i mellan så det kräver sin fulla koncentration.
Har slarvat med maten i helgen känner jag! Gud vilka skuld känslor man får dirket! Kan inte låta bli det men IBLAND tycker jag faktiskt jag är värd en liten godis eller ett glas rött! Fast samtidigt vet jag ju att det är där mitt problem ligger, att när man känner för att skämma bort sig själv gör man det via mat och inte ( som det borde va) med tex extra träning eller massage.... Det är tänket som måste ändras på, men det jobbar jag på sakta men säkert ;0) hoppas ni andra har haft en härlig helg och sluppit från hagel, regn och kyla (för det har inte jag!)

Äntligen helg!

Då var ännu en vecka förbi. Kort vecka för en annan då jag varit sjuk tre dagar....Börjar kännas bättre i magen nu, man har väl sina upp och nedgångar. Det kom nog ifatt mig här i helgen och veckan, allt som hänt. Är väl lite som när människor går in i väggen kan jag tänka mig. Det kommer inte förrän man lugnat ner sig...Det hinner ifatt en, livet! Men nu hoppas jag det kommer gå uppåt igen, få lite ny kraft...det är ju ändå den 1 juni....sommaren står ju på glänt, (10 grader och regn =0)....önskar alla en bra helg !

man vill ha det man inte kan få!

konstiga saker man kan bli ledsen för ibland! Vi bor rätt så nära en skola och innan i ikväll gick familj efter familj förbi, fullt med bilar på parkeringen. Jaha antagligen har dom en familjekväll och hittar på något roligt tillsammans. Visst har vi sådana på jobbet också, men då håller man ju alltid i det. Kan ju inte låta bli att sväva bort i tankarna....när ska det bli våran tur att få gå på föräldramöten och familjekvällar. Kan tänka mig att många föräldrar tycker det är jobbigt och att allt ska gå ihop här nu i maj innan skolavslutningar och allt. Men NÄR ska det bli vår tur. Hörde hur en flicka skrek och var arg på sin mamma för hon inte fick ta sin gröna jacka. Jag vill också ha någon som skriker efter sin gröna jacka! antar att när jag väl står där kommer jag kanske inte tänka tillbaka och komma ihåg att jag  önskade mig en trotsig 7 åring men just nu önskar jag mig inget annat!

ännu en dag hemma!

Fortfarande hemma från jobbet, men det känns bättre nu! Både magen och jag har lugnat sig. tror minsann att det var så att lite magkatarr visade sig denna helgen och veckan! Tror det var tur jag stannade hemma så jag fick lugna ner mig och fundera lite. Har varit lite mycket nu den sista tiden. Både inom jobb och med barn frågan. nedskärningar på jobbet, eller som chefen säger " vi anpassar personal efter antalet barn"...har gjort att jag ska flytta på mig. Blir dock till en fördel för mig, kommer få gå upp från 75% till 100%! vilket är mycket behövligt. Så om något någongång ska bli till det bästa, hade det varit det bästa tillfället att bli gravid till hösten!Då kommer jag ju få gå hem med en mammapeng på 80 av 100% istället för av 75%. Men varför skulle någonting någonsin gå som man planerar, eller hoppas! kanske bara dumt att ens tänka i dom banorna..... 

bergochdalbana

Herregud vilken berg och dalbana av känslor det är idag. Vet inte om det beror på att man känner sig dålig eller om jag kommit in i en sådan "fas" igen....ena sekunden känns det ok jag ska kämpa vidare och allt kommer gå bra, att vi kommer klara det här galant, andra sekunder sitter jag å gråter över ingenting, bara att allt känns jätte tungt och tufft!! Hatar när man är sån här! Hjälper ju inte heller att mannen min jobbar borta på veckorna, vilket gör att jag just nu känner mig som den mest ensammaste lilla kraken i världen........*snyft*.....

Varför just vi? sorg blandat med kärlek

Varför detta händer just oss är en fråga jag ställt mig många gånger. Det verkar ju gå så bra för alla andra, att skaffa barn ska ju vara förenat med lycka, spänning och förväntan. Inte sorg, uppgivenhet och ifrågasättanden. Men nu är det som det är. Vissa dagar känner jag bara ilska inför att allt blivit så här, andra dagar är jag bara ledsen. Många är rädd för att utmaningar i livet som desas ska göra att man glider längre och längre ifrån varandra, tack och lov är inte det så för oss. Jag känner mig närmare min man nu än någonsin och för första gången kan vi riktigt ordentligt prata om känslor och förstå varandra! Sen vet ju varken jag eller han hur vi kommer reagera om vägen via IVF inte fungerar. Men en sak vet vi, vi älskar varndra över allt annat och att vi, som jag sagt innan, Barn ska vi ha på ett eller annat sätt, tiden får utvisa hur och när.Det vi kan göra är att vara starka och tålmodiga och aldrig glömma hur mycket vi betyder för varandra. Så ta hand om varandra där ute och glöm inte berätta hur mycket ni älskar varnandra......


min och min mans bröllopssång 
ÄLSKAR DIG!!!!                
 http://www.youtube.com/watch?v=rffxto4qd0I

Drömmen om ett barn???

dokumentären som gick i höstas på TV3. är det någon som vet om de kommer komma någon mer liknande dokumentär? I höstas när vi inte visste om vårt problem, tyckte jag serien var jobbig att titta på. vi visste ju ingenting och kämpade som bara den. När vi fick beskedet tog det inte en dag innan jag hade laddat ner avsnitten och satt som klistrad framför tv:n. Tårarna forsade ner på kinderna över att inse vilka öden vissa hade och vetskapen om att även vi kommer behöva gå denna jobbiga väg. Jag sög i mig all information kring adoptioner och ivf som kom fram i dokumentären. Tycker det är synd om de inte gör någon mer kring något som är så stort samhälls problem. Hjälpte mig jätte mycket precis efter beskedet! Att få ta del av andra berättelser. Det är väl lite därför jag startade denna blogg nu.

sjuk....

                                                     
Hemma idag..... :0( har fått en släng av magsjuka, något som inte är allt för ovanligt i mitt yrke (arbetar som förskollärare)....inte alls muntert. Hade ont i magen i helgen men trodde faktiskt det var ägglossning som var på G. Har ju ingen koll på det där nu mera, la ner allt med ägglossningstester sen beskedet kom. Varför hålla koll, när chansen är en på miljonen och  mindre....Hade problem med mensvek när jag började med p-piller ( för miljoner år sedan, känns det som) typiskt nog har de besvären kommit tillbaka och som pricken över i:et få¨r jag förbannat ont av ägglossningen. Men är glad att jag har den, har förstått att det är ett vanligt problem hos oss kvinnor! nu ska jag fortsätta läsa på "änglamakerskan" av Camilla Läckberg...hoppas ni andra har en trevlig "frisk" dag...

Mors dag!

Idag är det mors dag och jag och min man har spenderat dagen hos mina föräldrar. älskade mamma gick med mig på promenad i morse när jag väckte henne 5 på morgonen. 7 km blev det och mycket prat! Älskade mamma tack för att du finns, tack för allt stöd du ger, tack för att jag vet att du alltid ställer upp! De är på grund av DIG som min högsta önskan är att själv få bli mamma en dag! Älskar dig!

glada nyheter i posten....

(bild lfrån goggle)

fick brev från vår läkare idag...Efter vi varit hos henne har hon räknat om hur mycket jag behöver gå ner i vikt. har nu "bara" 6 kg kvar att droppa!!!! jätte härligt känns det. visserligen vill jag gå ner mer, men nu blir detta första anhalten och beroende på hur lång tid det tar försöker jag gå ner ännu mer innan IVF. Har jag gått ner tillräckligt innan semester, kommer vi nog vänta med att ringa till efter! då slappnar man inte av under semester utan kan se all viktnedgång som ett stort plus. Vill ju det för min egen skull också,sen vet jag ju inte hur mycket jag kommer gå upp på grund av hormoner heller???.....

Härliga härliga sommar!

                                                            (bild från google)

Kan ju inte annat att le och bli glad när man cyklar till jobbet. ser rådjur på bete på morgonkvisten, kaniner överallt. När man kör hem doftar rapsfälten så härligt av sött å solen skiner och vinden ligger i! Härliga sommar! Är nog en dos av endorfiner efter veckans träningar också....kan väl behövas, man blir helt enkelt gladare av att röra på sig. och 2 mil till jobbet tur och retur har jag kommit på, tar inte så lång tid. Så nu blir det mer cykling! Längtar till i morgon när jag ska åka hemmåt till mor och far. Ska även hem till storbror och gosa lite med syskonbarnen....det är en dos man också behöver i mellanåt ;0)

Skaffa barn ålder????

Det sägs att jag och min man är i "Skaffa barnålder" hur vet man det då? låt mig punkta upp lite
1. Ingen pluggar
2. Båda har fast jobb.
3. Nygifta
4. i ålder mellan 25-30
5. Det dyker upp magar hos vänner ÖVERALLT!
6. så...den ultimata frågan att ställa under dessa grunder är.......Jaha, inget på gång här då? (och ett stort leende på de)...Visst vet jag att människor inte menar något ont. Visst vet jag att de är bara nyfikna och följer den norm som finns. Visst vet jag!!!! men det är ändå lika jäkla jobbigt för det.....man skrattar lite och försöker dölja det man längst inne känner, för inte kan man gå emot normen och kläcka ur sig. Tack för att du frågar, det går åt "piiiiiiiiip".....

stillastående.

Jaha här har man gått, sprungit, styrketränat,cyklat och ändå står man stilla på vågen! jojo "muskler väger mer än fett" o.s.v....men dom på sjukhuset bryr sig inte om jag har fett eller muskler de går bara på den där jäkla siffran på vågen! Känns frustrerande imellanåt....vet att detta är jätte bra för mig, all viktnedgång är ju ett stort plus. men vilken press det är! vill ju inget annat än att ha barn och nu ligger allt hos mig! även om simmarna är få och långsamt gående hos mannen, ska det ju gå med IVF- säger läkaren i alla fall. Vill ju ha barn nu!!! Frustrationen kan kännas enorm ibland! Vågar ju snart inte stoppa i mig något alls för rädslan av att stå still eller inte gå ner. Men enligt läkarens rekomendationer kan jag ju "gå en sånär kur så man rasar i vikt" har funderat många gånger hur de tänker kring det. Alla mina värden är jätte bra och jag funderar på om en såndär "kur" ger lika bra värden, men som sagt det är siffrorn som gäller! jaja bara att se det som en utmaning och som sagt det är ju BRA för mig!

Ofrivilliga barnlösas dag

Lördagen den 26 maj, dagen innan mors dag är Ofrivilliga barnlösas dag! En bra ide tycker jag, behöver uppmärksammas! vet dock inte riktigt vad man ska säga - grattis kanske inte är en så bra idé?????kanske vi tänker på er!

wabbie foundation

http://www.wabbiefoundation.org/stodoss.php. ska beställa en sån här liten fin kanin.....

vänners stöd!

Herregud vad glad man blir när man plötsligt får uppiggande och stöttande sms från vänner. Fick ett idag,: " Du är stark och ni kommer fixa det här! tänker på er". kom i precis i rätt tid också, när man går och funderar som mest. Vi har valt att berätta för våra nära och kära vad vi går igenom. Det var inte ett självklart val från början. Det var inte förrän när vi fått beskedet om hur det låg till som vi valde att berätta! Men jag tror det är det enda rätta att göra. Vi har fått ett jätte stöd och framförallt ökad förståelse från vänner och familj. Jag har också fått ett otroligt stöd från min familj när det kommer till min viktminskning.Vilket har fått mig att känna en otrolig drivkraft!I samma anda känns det jobbigt när man precis fått jobbiga besked för alla undrar vad har dom sagt? vad händer nu? o.s.v men det är bara den första dagen det känns jobbigt när man själv inte bearbetat det. efter det känns det gott att man har vänner att prata med som vet hur läget är. Man behöver inte förklara allt om och om igen! helt enkelt vi mår bättre av att vänner och familj vet! 

Träning

Ska jag gå ner i vikt inför IVF:en så är det träning som behövs! är ute och går på morgonen, innan frukost, ca 4-5 km. sen en mindre promenad på eftermiddagen eller springa en runda eller som idag TRX. riktigt bra styrketräning. Kanske finns det någon som har fler träningstips på en effektiv viktnedgång???

Allting har en början!

första inlägget!. vad skriver man här då? anledning till att jag börjar blogga om mitt liv kanske. Jag och min man har sedan 2 år tillbaka försökt att skaffa barn. ingenting har väl gått varken som vi trodde eller hade hoppats på, istället för barn kom besked om att vi antagligen aldrig kommer kunna skaffa barn på egen hand. Nu är vi mitt uppe i en utredning och ska förhoppningsvist snart få göra vårt första IVF-försök (provrörsbefruktning) Ett hinder har dock dykt upp på vägen. Jag är nämligen överviktig och p.g.a. det får vi inte göra något försök förrän jag jag har gått ner 12 kg. För tillfället har jag ca 9 kg kvar. Förhoppningen ligger i att vi till hösten ska kunna göra vårt första försök! Vi har redan ställt oss i kö till adoption och vårt motto lyder att " barn ska vi ha, på något vis". Att stå i kö till adoption ger också en viss ljus i tunneln. När man tänker på adoption som eventuell väg ser man på den bara ren lycka. Varför ska du följa min blogg då? Kanske är du i samma situation som jag och behöver känna att du inte är ensam. För så känns det även om man vet att många andra har problem är det ändå en tystnad kring det här med ofrivillig barnlöshet. jag ser fram emot att få hitta fler bloggar om barnlöshet och att få egna kommentarer av läsare.  I bloggen kommer jag kunna skriva precis som jag känner kring allt! Jag väljer att vara anonym och om du vet vem jag är ber jag dig att inte skriva mitt namn eller på annat sätt avslöja vem jag är. Följ mig kämpa och med hopp om ett lyckligt slut!