vecka 11 10+2

jaha tänkte ge mig iväg å köpa mamma byxor men det gick inte riktigt som jag tänk mig. Det fanns bara byxor i storlek 36 och 38...låååång ifrån vad jag kan ha. hittade ett par mjukisbyxor så de fick bli det istället. väldigt skönt att ta på sig när man kommer hem =0)...allt det känns så himla overkligt. trodde ju aldrig att jag skulle få uppleva en graviditet eller att få dela de  med min man.  Han är otålig =0) tycker det går långsamt å inget händer, kan inte mer än att hålla med han men jag tror att när den väl kommer igång att växa ordentligt kommer det kännas annorlunda. Kom på i bilen hem från jobbet idag vilken himla tur vi haft! Vet ju hur många ni är där ute som kämpa och kämpar. tänker ofta på er! varför hade vi oddsen på vår sida. visserligen kan mycket fortfarande hända men vet ju att det inte är många som ens får en chans att bli gravid. Ju längre tiden går byts tankar som jag får i alla fall uppleva ett plus, ringara å boka tid till MVC, träffa barnmorska os.v till att faktiskt tro att det kan gå i hamn och att varför skulle det inte gå bra, inget tyder ju på något annat! nu är det två veckor kvar till den "magiska gränsen" När vi kommer in i vecka 13 kommer vi nog ändå dra en lättnads suck att en stor procent risk för missfall försvunnit. kram på er.