livet börjar så smått komma tillbaka....

Har ju inte skrivit här på flera veckor. Har helt enkelt inte hunnit, LIVET är i vägen! ;0)...känns underbart, vi har massa att göra och fundera på. saker som förr kändes helt obetydliga i jämförelse med de vi gick igen.  Ja vi har ju långt kvar innan vi sitter där med vårt lilla pyre, men livet är påväg tillbaka, man är irriterad och ledsen för helt normala saker. Man har haft en dålig dag på jobbet, vi hinner inte det vi tänkt på en helg....istället för att gråta hejdlöst över den situation man befann sig i, tanken att aldrig få va gravid....det känns konstigt. Det va längesedan vi levde de livet! 2 år nu har varit helt uppbokade med tankar och känslor inför de utmaningar livet ställt oss för. Nu sitter jga med en magen som bara växer och växer. Har ju inte fattat de riktigt heller, kommer bli en speciell känsla första gången man faktiskt kommer att känna barnet.

När jag skriver detta tänker jag samtidigt på alla er som läser och befinner sig där jag va för ett år sedan. Hoppas ni ser det som ett tecken på att saker kan faktiskt förändras, det kan bli bättre. På någotvis kan jag ju själv ibland reflektera över varför vi? varför hade vi sån "tur"...men samma känslor fanns ju där när det va "varför drabbas vi av de här" Livet är en gåta helt enkelt, å inte vet jag ju fortfarande att de kommer gå vägen. Varje dag är ju ett steg framåt...å jag lovar räknar ner gör jag!

vecka 14.

heregud va tiden går fort. svårt att förstå att de går så fort. I morgon är det dags för inskrivning hos barnmorskan =0) ska bli spännande, få lite mer informtion om vad hela denna resan med graviditeten innebär, en resa man många gånger tvivlat på att man någonsin skulle få göra. Så nu sitter jag här hemma och väntar på att mannen ska komma hem för vi tog ledigt båda två =0).Men ledigt blir det inte, hela dagen är fullbokad .....kram från mig

akuttid

den sista veckan har varit så konstig. har mått väldigt bra, inte trött och absolut inte haft några "känningar" alls. alltså inte så att jag ska känna något i magen utan alla graviditets symptom bara försvann..så idag tänkte jag att ´jag vill inte gå och fundera hela helgen om där är något eller inte! Så jag ringde till KK och fick komma in med en gång. Jätte skönt att dom tog min oro på allvar. Tack och lov när dom kollade var allt jätte bra. Tänk där låg ett litet pyre med armar och ben, tår och fingrar. och det va full fart på den också, rullade runt och sparkade hit och dit. hon sa att den hade hicka också =0). Så nu fick jag svar på tal, har haft jätte ont i eftermiddag. men konstigt vore väl annars så som hon tryckte och kollade =0).

ha en skön helg allihop för i morgon är det fredag igen =0)

en helg i avkopplingens tecken

I helgen lurade jag och min väninna iväg våra makar på en helg i göteborg. Blev lite strosande och god mat vid saluhallen, lite mamma shopping och sedan avslutade vi på hotellet med varmt bad och en god middag =0)...så himla skönt att bara komma ifrån allt ett tag, och det var väldigt uppskattat av mannen. överraskningar behövs!

Kändes så konstigt när vi gick omkring på hm och provade mammakläder både jag och min vänninna. Kom på mig själv med att jag aldrig föreställt mig detta innan. Att vi shoppar kläder tillsammans är ju en sak men nu båda två kan gå på mamma avdelingen . Tanken slog mig även att tänk om det inte hade gått vägen, hur hade man känt i en likanande situation. På nått sätt kändes en sådan situation mer bekant och "trygg" än hur det va nu. Nu slogs jag av tanken, den liksom överumplade mig. Har ju såklart inte tänkt så mycket på en situaton fylld av härlig känsla...konstigt det där hur man alltid förberedelser för det värsta, funderar ut alla tänkbara situationer som kan komma över en. men inte när det kommer till en bra situation. dom vågade man ju knappt tänka på.....

Har gått in i vecka 13 nu. känns skönt att komma över den magiska gränsen. Visst vet jag att mycket kan hända, men risken minskar ju betydligt! :0)

Kram på er!

magiska veckan....

är nu inne i vecka 12, vilket betyder att jag vill inget annat än att söndag ska komma. visst man har hört många historier om hur man kan få missfall och det inte märks förrän många veckor senare, men man får verkligen hoppas att om det skulle va så, att man själv börjar misstänka något! Än så länge har ju allt bara känts bra. Måste säga att det enda jag tycker är jobbigt är att man alltid är så himla trött. men herregud, man ska va glad att man slipper illamående och andra symptom. Just nu känns det jobbigt att kroppen förändras, känner mig mest som en dunderklump med en tjock magen, som ännu då inte är en gravid magen vilket gör att man känner sig bara tjock! Trodde ju självklart inte man skulle känns så, vadå jobbigt vi ska ju bara va glada att vi är gravida! men vet inte om det faktum att jag är överviktigt och aldrig tyckt om min kropp gör att jag har väldigt svårt för denna plötsliga "svullnad" av hela kroppen. Min instinkter säger ju att jag ska  typ banta, medans magen säger " mer mat, jag e hungrig!" Samtidigt tänker man, släpp de du ska va jävligt glad att detta händer! å självklart är jag de. men det handlar väl om att man inte fattar fortfarnade vad som händer...


Har börjat få känningar av "växtverk" vilket känns heeel mysko....=0) kram på er