Har ju inte skrivit här på flera veckor. Har helt enkelt inte hunnit, LIVET är i vägen! ;0)...känns underbart, vi har massa att göra och fundera på. saker som förr kändes helt obetydliga i jämförelse med de vi gick igen. Ja vi har ju långt kvar innan vi sitter där med vårt lilla pyre, men livet är påväg tillbaka, man är irriterad och ledsen för helt normala saker. Man har haft en dålig dag på jobbet, vi hinner inte det vi tänkt på en helg....istället för att gråta hejdlöst över den situation man befann sig i, tanken att aldrig få va gravid....det känns konstigt. Det va längesedan vi levde de livet! 2 år nu har varit helt uppbokade med tankar och känslor inför de utmaningar livet ställt oss för. Nu sitter jga med en magen som bara växer och växer. Har ju inte fattat de riktigt heller, kommer bli en speciell känsla första gången man faktiskt kommer att känna barnet.
När jag skriver detta tänker jag samtidigt på alla er som läser och befinner sig där jag va för ett år sedan. Hoppas ni ser det som ett tecken på att saker kan faktiskt förändras, det kan bli bättre. På någotvis kan jag ju själv ibland reflektera över varför vi? varför hade vi sån "tur"...men samma känslor fanns ju där när det va "varför drabbas vi av de här" Livet är en gåta helt enkelt, å inte vet jag ju fortfarande att de kommer gå vägen. Varje dag är ju ett steg framåt...å jag lovar räknar ner gör jag!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar