tredje trimester....

I morgon går vi in i vecka 29 och där med också tredje trimetern...känns konstigt, tiden går så fort och så långsamt samtidigt. Sparkarna som varit intensiva och kraftiga har sen någon vecka tillbaka börjat ändra karaktär, precis som om den inte har lika mycket plats för att "ta fart" längre.Händer mycket nu (som också känns lite läskigt) Inte hört något från försäkringskassan än angående graviditetspenningen, hoppas på att den ska gå igenom. fattar inte hur jag ska klara av att jobba annars.

Min bästa vän fick barn i torsdags =0) en lite pojke. Kändes så konstigt när jag fick reda på att han kommit, är ju min första vän som får barn på min sida och inte min mans. Är så glada för deras skull och fick samma känsla som när min bror fick för en månad sedan...man vill sååååå gärna att ens egen ska titta ut ocskå. Herregud kan inte ens föreställa hur det skulle kännas om våra försök hade misslyckats, det hade blivit en riktigt jobbig situation för alla inblandade. Men att man längtar nu och börjar bli smått nervös...inför allt som måste fixas och hur det ska gå till...herregud tycker man har förberett sig på de här i så många år men ändå känner mna sig helt "tappad", men jag antar att de löser sig ;0).

frustrerande läkare...

ÅÅÅÅÅ vad allt kan bli komplicerat, ett enkelt litet prov kan bli så omständigt. När vi var hos barnmorskan sist tog hon ett prov på mina sköldkörtelvärden, för det var ändå dags för det...så tyckte hon det va synd att dom skulle sticka mig ännu en gång på vårdcentralen när hon ändå skulle ta blodprov. Å herregud vilken cirkus det blev! jag ringde in mina värden till vårdcentralen och fick en tid till läkaren ( en ny läkare eftersom min gamla flyttat). Han ringde upp, en vecka efter och fattade inte att dom provresultat han hade framför sig var inte dom resultat vi skulle diskutera. När han väl förstått att jag tagit proverna någon annan stans började han prata om hur han absolut inte kunde ta ansvar för några andra prover än dom som han remmiterade, hur dom inte fick göra så hos barnmorska och att efter v. 25 va det dom som skulle ta hand om mig, detta hade inte han med att göra. Fruktansvärt arrogant och "jag vet bäst" attityd hade han. jaha de va ju bara å ringa till barnmorskan och berätta. Där säger dom att dom brukar göra så här, att det aldrig varit problem innan och att den läkaren är ju inte riktigt frisk. Hon sa att "många läkre tycker att en gravid kvinna ska komma till oss om hon så får benbrott". Så då fick jag ringa tillbaka igen , denna gången irritera, upprörd och hormonig....;0)....sen drog karusellen mellan dessa två igång. vårdcentralen ringde och skällde på barnmorskan och barnmorskan på dom.... tänk att något litet kan bli så stort. Det slutade med att jag fick åka å ta nya prover och fick pratat med läkaren idag igen, lite mer fjäskig va han men fortfarande med en översittarattityd att dom va dumma i huvudet som gjort så här, å han skulle minsann se till att de fick veta hur arroganta DOM varit! (ingen riktigt självsyn hade han). Barnmorksan å andra sidan vill anmäla han för att han nekade mig hjälp. å här sitter jag och bara vill mitt barns bästa å få mina jäkla prover analyserade....nä det blir till å byta vårdcentral tror jag bestämt!

Galloperande hjärtljud

I går var vi på besök hos barnmorskan. vi fick lyssna på barnets hjärta. lät som en galloperande häst. 145 slag i minuten mätte den....sååå ska man tro skrönor är det en lite påg! Mannen har själv hört hjärtat genom magen, fick sig en liten spark i örat samtidigt =0) men det va kul att själv få höra det också, har lite svårt att böja mig så ;0)...

Semestern har börjat och vi röjer för fullt i trädgården, känns ju att man inte är så flexibel som man brukar :0)...ha en solig skön dag!