I morgon går vi in i vecka 29 och där med också tredje trimetern...känns konstigt, tiden går så fort och så långsamt samtidigt. Sparkarna som varit intensiva och kraftiga har sen någon vecka tillbaka börjat ändra karaktär, precis som om den inte har lika mycket plats för att "ta fart" längre.Händer mycket nu (som också känns lite läskigt) Inte hört något från försäkringskassan än angående graviditetspenningen, hoppas på att den ska gå igenom. fattar inte hur jag ska klara av att jobba annars.
Min bästa vän fick barn i torsdags =0) en lite pojke. Kändes så konstigt när jag fick reda på att han kommit, är ju min första vän som får barn på min sida och inte min mans. Är så glada för deras skull och fick samma känsla som när min bror fick för en månad sedan...man vill sååååå gärna att ens egen ska titta ut ocskå. Herregud kan inte ens föreställa hur det skulle kännas om våra försök hade misslyckats, det hade blivit en riktigt jobbig situation för alla inblandade. Men att man längtar nu och börjar bli smått nervös...inför allt som måste fixas och hur det ska gå till...herregud tycker man har förberett sig på de här i så många år men ändå känner mna sig helt "tappad", men jag antar att de löser sig ;0).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar