vilken dålig dag!

Herregud vilken dålig dag jag har idag...precis som om allt kommit ifatt en nu när man inte har en massa gäster eller ska iväg hela tiden..tårna bara kommer helt utan förvarning så just nu känns det lite tungt! semstern har inte riktigt gått som jag trodde heller. har varit otroligt svårt att hålla sig borta från allt....vissa gånger har det gått, vissa inte alls och lite för mycket vin kanske slunkit ner i glaset...nedrans tomma kalorier....Så nu är det (till en början) en veckas pulver som  gäller för mig.....jätte kul...inte särskilt men jag måste göra det. det är ju de dom där doktorerna vill...spelar ju ingen roll för dom om jag går ner det i fett eller muskler eller om kroppen i sig inte mår så bra av självsvält....bara jag går ner i vikt.....(ni förstår min ironiska ton va...)...

Har under två veckor nu varit på Carlanderskas parkering av olika stjäl, gått förbi, och hämtat folk från Bruce Springsteen konserten....har känts lite overkligt och veta att där inne ska man sedan ligga med bena i vädret och "bli gravid" inte riktigt den vägen man trodde det skulle gå...någon som har erfernhet därifrån? bra dålig? hur är läkarna? han som ringde till oss vekar ju både trevlig och lite skämtsam....sen att de ljög för oss när de ville ändra vår första tid tyckte jag var riktigt dåligt...de påstod att de inte "behövde" träffa oss men i själv verket var det en läkare som blivit sjuk och därför hade de inte tid...ingen jätte bra start kanske!...

ovisshet....pengar....framtid?

Fy vad jobbigt det känns just nu! Vi har luskat ut (efter mycket regn och vatten som sipprat in i källaren) att det antagligen är fel på vårt dagvatten som går ut till gatan, vilket medför att vi måste gräva upp och byta röret ut! röret går vid uppfarten. Vi hade tänk att göra vid uppfarten men inte än på några år, inte förrän vi visste mer om vår framtid och( förhoppningsvis) kommande barn.Nu snurrar det i huvudet, vi måste låna pengar för att göra vid den, de besparingar vi hade är redan insatta i huset genom många stora renoveringar. Vi har räknat på att de kanske kommer gå på ca 40 000 att göra om den. Hur ska vi göra? Man tänker på framtida lån vi kanske kommer behöva ta, om vi vill göra fler försök än 3 om vi måste adoptera. Hur har ni andra gjort? hur mycket pengar har gått till IVF försök m.m. När tror ni er "sista" försök kommer bli? vad önskar ni ni visste då som ni vet idag t.ex med kostander och annat. Det är svårt för oss att fundera ut hur mycket pengar som egentligen kan gå till det här, så jag är mycket tacksam om ni vill dela med er av era erfarenheter. kramar från mig! Ut och njut i solen sen!( efter ni läste det här såklart) ;0)

....semester tider...

herregud va tiden går fort 2 veckor kvar på semestern sen är det dags för jobb igen. Har kollat upp att KK öppnar v 33. då hoppas jag VERKLIGEN att jag kan ringa. står still och still och stilla....har inte varit så lätt att hålla sig borta från allt "gott" man planerar och sedan gör vi annat än det som var planerat och det är väl så det ska vara på semester...men oftast innefattar ju alla träffar med vänner och familj mat, dryck m.m. inte lätt att försöka och gå ner då....känns som om kilona förföljer mig! Känns som om "folk" tänker att herregud 3 kg ska väl inte vara så svårt....men det är det. jag försöker och tränar ändrar och har mig hit och dit för att inte "vänja " kroppen förmycket för att den inte aka bli för bekväm och stanna av. Men de hjälper ju tydligen inte! Men visst känner jag att jag förändrats, som person....mitt sätt att tänka kring motion och mat har ändrats. Det senaste har jag funderat mycket på (och insett) att det är ju inte konstigt man har gett upp innan. när man försökt gå ner i vikt! med 2 månaders stillastående tid mellan 4 kg dropp så är det ju inte undra på att man har blivit frustrerad! Men nu har jag ju bara varit tvungen, och är fortfarande tyungen att ta de sistakilona och det kommer jag klar, det vet jag. För jag MÅSTE! men jag vill ju det ska ske nu, eller helst igår! man är hialös som vanligt!  


Skänker en stor Tanke till Norge på deras 1 års dag av massaken på Utöya. Det påminner mig om att älska livet hur det än ter sig!  

Borta bra hemma bäst!

Hemma igen efter en underbar semester! allt gick jätte bra, vädret hade vi med oss trots att nästan hela sverige regnat bort! Och att ha en 1 åring i husvagnen var inga problem. Att få vakna till joller var dom musik i öronen, en underbar känsla. Dock kanske inte föräldrarna tycker det samma, de vänjer ju sig lätt....men för mig om och min man var det en underbar känsla, saknades ju bara att det inte var vårt! Tror att när man längtar så starkt efter något bli de mer små sakerna av största beydelse, andra tror att man blir ledsen för att se ett barn eller vid en födelsedag eller högtid.Okej ska inte påstå att det är en lätt tid men för mig (iallafall) är det jobbigaste alla vardagliga saker, joller och skratt, att se föräldrar springa efter barnen i affären, att faktiskt med gott samvete ställa sig på " familje parkeringen" Att få känna att något så litet känner full trygghet och litar på dig till 100%. Det är DET som känns, det som är jobbigt! och framförallt att alla som är föräldrar inte alltid förstår hur lyckligt lottade är! eller i alla fall glömmer det lätt bort det.... 

semester och camping.

Ligger ute i vår husvagn och bara har det gott, mensen kom naturligtvis som vanligt....lagom till husvagnssemestern, jätte kul. ibland längtar man tillbaka till p-pillernas tid då de bara var att förskjuta. Vill ju inte mixtra med piller som förskjuter just nu! Har en mycket nöjd hund för tillfället i alla fall. sover som en stock efter alla promenader och nya lukter. På fredag kommer kompisar på besök med deras 1 åring. ska sova här tills på söndag, så lite kommer man kanske få uppleva hur det är att campa med små barn...på gott och ont antar jag! Faller för fresterlser dock. "jag har ju semester" har ju dykt upp x antal gånger i tankarna...så just nu känns det som en ängel och en djävul sitter på mina axlar och jag slits mitt emellan! Hoppas på bra väder här i alla fall så vi kan ut på ännu fler promenader ( då behöver jag ju inte ha skuldkänslor för det i alla fall). kram på er!

varför tilllåter jag mig själv att hoppas!

Mensen är 4 dagar försenad och självklart har jag tilllåtit mig själv att hoppas på att ett mirakel kanske just skett för oss! mensen brukar ju alltid vara på klockan! Förra året vid den här tiden hände exakt samma sak. Jag har aldrig haft försenad mens och den veckan sulle vi åka upp till norrland. Typiskt tänkte jag då att man ska få mensen just då!Dagarna gick där uppe och varje dag kändes som en vecka när mensen inte kom som den brukade, varje dag innebar nytt hopp! Inte kunde jag åka iväg och köpa något test heller. Vi hade ju hela familjen runt oss! Mensen kom inte och när vi var på väg hem kändes det ju bara som en självklarhet. Jag bara måste ju vara gravid! Vi tog ett stop hos mina föräldrar och sov över där en natt, på morgonen hade den förbannade mensen kommit 8 dagar för sent! varför? varför var den så sen denna gången, hade ju aldrig hänt förut! Då visste vi ju inte heller vad vi vet idag! Nu verkar det som om samma sak är i görningen igen! Samma månad som förra gången! fattar ingenting. varför beter den sig så här? Och självklart har jag även denna gång tillåtit mig själv att hoppas (redan tagit två negativa tester) så jag vet ju att det inte är något på gång...och nedslaget blir ju bara större när man tillåter sig själv att tro! Förstår inte heller varför min menscykel beter sig på det viset, precis som om den en gång om året bara MÅSTE ha ett lite längre uppehåll. knepigt!

kommer jag någonsin få vagga mitt eget barn?

Haft lite bloggtorka ett tag....är väl på grund av allt som måste göras så här i semestertider, eller det är inte semester riktigt än, på fredag smäller det! Sista dagen, både genom att jag går på semester och börjar nytt jobb efter semester. Ska bli spännande, men sorgset att lämna allt det man haft. Men jag är inte den som är den, gillar ju utmaningar!

Hade besök av goda vänner i helgen, de har en son på 2 och en dotter på ca 4 månader! Hon va så lite! kan inte fatta att dom kan vara så små. Självklart kommer tankarna också! kommer vi få en sådan liten tro? kommer jag få amma? kommer jag någonsin förstå vad mammor menar när det pratar om magknip hos en så liten bäbis kommer jag någonsin få vagga mitt eget barn i min famn? Blev inte ledsen, inte då,  men det kändes inombords!Vi pratade inte på hela kvällen om vår barnlöshet, trots att dom vet. Tyckte det var riktigt skönt! inte för jag tycker det är jobbigt att prata eller när folk frågar utan för jag är trött på att få uppmärksamheten ! Känns som om vänner inte tror att deras problem har betydelse längre jämför med vårt. Det har det ju absolut! känns som om jag alltid pratar om oss och vårt problem på ett eller annat sätt, så ibland är det skönt när man kommer på att man inte nämnt det på hela tiden. Eller får fokusera på någon annan  ett tag!


Ni som undrar hur det går med vikten! Ineg bra. står still, står still och står still! Jäkla skit är va det är!