Ilska

I går var jag arg! riktigt ARG! vet inte om det har med att jag har mensen just nu och alla känslor det innebär (bara i vanliga fall) . men jag är arg! Arg på att just vi drabbats av ofrivillig barnlöshet....varför just vi? "Allt har en mening", sägs det (och jag har flera gånger fått det bevisat) men Varför just vi? "Vi är starka och kommer klara det här"! jo visst det är vi, men Varför just vi? "Vi växer tillsammans i det som är tuft" ja det gör vi, men Varför just vi? Önskar ABSOLUT ingen annan detta men Varför just vi? Det är väl den stora frågan som man aldrig kommer få svar på! och just igår var jag väldigt arg över hela vår situation och det faktum att det finns så många i samma situation och det är inget som uppmärksammas det minst! Det börjar bli lättare att tala om det, men de gamla förväntningarna om förmågan att kunna skaffa barn sitter som gjutet i folk och framförallt den allmänna uppfattningen om att alla får lägga sig i och undra och fråga!

Ovisseheten om framtiden gör mig TOKIG, kommer vi få barn via IVF? kommer vi adpotera? Kommer vi göra fler försök än de tre som är landstingsbetalda? Hur ska vi fortsätta med huset? vi vill inte göra några stora renoveringar om vi kommer behöva låna pengar till adoption. Jag vet att det låter "praktiskt" och som en självklarhet att man ska lägga det åt sidan. men om man behöver renoveringen för att överleva vardagen? och renoveringen behövs för att vi ska må bra i vårt vardagliga liv, hur gör man då? man funderar och funderar och hoppas att tiden sak ticka iväg. Önskar man kunde se in i framtiden! Men vem önskar inte det! eller gör man????