hur funkar man egentligen!

Jaha. den här veckan har varit den absolut intensivaste på länge. Allt som hände i Tisdags med besked om att få börja och tankar inför det, bilen krånglar och stressen med att försöka fixa och komma hem. Sen upptäckte jag igår att varmvattnet slutat fungera och efter att ha cyklat 1,5 mil till och från jobbet (eftersom jag inte har någon bil) ville man ju inte annat än att hoppa in i duschen! Hatar sånt här, när saker krånglar som ska funka! Och att vara själv hemma gör ju inte saken bättre.Allt som hänt den senaste tiden verkar ha satt sig.För nu är magen helt urballad, jag mår illa och har en fruktansvärd huvudvärk! Stress!!! och jag som inte ska stressa nu och sjävklart blir jag nästan mer stressad över att tänka på att jag inte får stressa, tänk om mensen inte kommer p.g.a. allt som händer med och runt oss! Herregud jag vet det finns betydligt värre saker än att bilen krånglar och att man är utan varmvatten, vi har ju fått positiva besked också. Men jag vet inte, tror att allt ändå blev för mycket. Kunde inte ens hålla tårarna tillbaka när jag ringde min kollega i morse och berättade att jag får stanna hemma för jag inte mår bra, fysiskt och psykiskt. Fattar inte hur andra som har gått igenom så otroligt mycket med misslykande försök m.m orkar med, beundrar dom stort! Vilket också gör att jag känner mig mesig som reagerar på de viset jag gör....