å dessa gravidstatusar.....

Nä nu skiter jag snart i facebook..orkar inte alla dessa gravidstatusar och bilder på nyfödda bäbisar...alla lycka till dom men de blir lätt överväldigande för en annan när man har distans till personerna, då om någon gång kommer känslan upp " varför dom och inte vi?" Samtidigt vet jag mycket väl att jag inte har någon som helst aning om vad dom kanske har gått igenom men när man väl läser den där statusen så är det enda som dyker upp, varför inte vi????


var tillbaka på jobbet idag. som jag sagt innan så är mitt jobb underbart i vissa lägen och väldigt jobbiga i andra. Idag krockade dom två. Sitter med barnen och läst efter maten. jag frågar barnen vad de vill göra efter vi läst färdigt. Barnen väljer att göra lite olika saker och går iväg. Ett barn, som sitter jämte mig hänger sig mot mig varpå jag lägger armen om honom. "och du då, vad vill du hitta på?" frågar jag. "Jag vill sitta här i din famn" Svarar denna 4 åriga pojk då...han förstod nog inte hur långt in i mitt hjärta han kom! Otroligt härligt och fruktansvärt jobbigt på en och samma gång! men de går ju inte komma ifrån att det känns underbart när barnen är så härliga...