Nu är HON här!!!!

Vilken otrolig lycka vi känner! 18 oktober (en dag innan bf) kom vår lilla Sofia till världen. 3925 gram och 51 cm lång. Finns inte ord att beskriva känslan när hon ligger i min famn och tittar på mig med sina stora blå ögon. Hon är bara vår!

Allt började i Torsdags kväll. Jag fick en blödning och blev orolig och ringde förlossningen. Dom sa att det antagligen var en teckenblödning och om jag ville fick jag självklart komma in.Jag ringde min man och när han kom hem blödde jag fortfarande var på vi åkte in! Väl inne på förlossningen kopplade dom upp mig till ett CTG. Då hade vår lilla tjej 200 i hjärljud, jag fick ligga där och va nervös när jag tittade hur slagen gick från 190 upp till 206 som max. Personalen gick in och ut ur rummet och mummlade både det ena och andra. Efter ett tag fick jag upp och gå en svän. När jag sedan blev uppkopplad igen hade hon lugnat sig. Dom undersökte mig och konstaterade att jag var öppen 1 cm. Jag blev hemskickd med en ny tid för CTG på fredagmogonen. I bilen hem kände jag hur mer och mer markanta värkar började komma. Den natten sov jag ingenting! Värkar med 5 min mellanrum hela tiden. På morgonen hoppade värkarna mellan 5 och 3 min. Men eftersom vi fått tid på förlossningen ringde vi inte in utan åkte in på avtalad tid.
När jag kom in sa jag att jag sulle ta ett CTG och Barnmorskan reaktion var "Du har värkar va". Vi lades in på förlossningen i samma veva och jag var nu öppen 4 cm. Efter att ha andats mig igenom värkar i 2 timmar, blev de dag för lustgas (min bästa vän). 3 timmar efter det satte dom en EDA (ryggmärgsbedövning) Då avtog värkarna nästan helt, men eftersom jag inte sovit något på natten lät dom mig vila en timme innan dom tog hinnorna så vattnet gick! 19.46 på kvällen kom hon. Efter 30 min krystvärkar.
Ja det gjorde SKIT ONT! men måste säga att jag fått en väldigt positiv upplevelse av förlossningen. Inte minst bidrog min man stort till det som var en klippa genom allt!

Nu börjar en ny tid i livet! som efter varje dag känns mer och mer otrolig! min anledning till att jag startade bloggen var att få "prata av mig" och söka förståelse och liknande upplevelser hos er där ute! Och jag känner nu att det behovet har jag inte längre. Vår saga slutade lyckligt! All sorg och bearbetning gav oss just Sofia!Och för er därute som kämpar och försöker ta var dag i taget. Kämpa vidare och jag hoppas att även ni får uppleva detta en dag. Självklart kommer jag fortsätta följa era resor och kanske en dag tar upp min blogg med försök nummer 2! Men för nu tackar jag för allt stöd ni gett mig och för att ni följt oss genom detta! TACK!

2! dagar till bf......

känns så himla konstigt att vårt datum är så nära. vet ju såklart att den kan komma om en eller två veckor till men ändå! nedräkningen är snart över och då kommer vi få ha vårt lilla pyre i famnen. Känner mig lugnare nu än förra veckan (knasigt nog) har nog börjat tänka mer att jag kommer märka när det sätter igång så de är ingen ide att gå och fundera över allt som händer.
Hade en mysig dag igår med bästa väninnan och hennes två och en halv månaders son. Ska bli fantastiskt att vi kommer få uppleva allt tillsammans sen. Bra att ha någon att rådfråga också som nyss gått igenom sakerna.

Börjar bli väldigt drygt att gå hemma nu, har gjort allt färdigt som vi ville ha klart innan pyret kommer , så nu får man hitta på saker att göra och samtidigt som man ska orka det också! får se om de blir lite bullbak senare idag ;0)...

blir tokig!

Vet att inte BF är här än och att den inte "ska" ut än enligt dateringen MEN jag känner hur otålig jag börjar bli! den kan ju faktiskt komma när som, de är ju lika normalt att den kommer innan som efter BF...men jag hoppas verkligen att vårt lilla pyre vill komma ut innan, för jag orkar snart inte vänta längre. Undrar så när man kommer känna av att något är på G. Kommer vattnet gå? kommer värkarna säta igång direkt? hur lång tid kommer de ta? Kommer min man hinna hem innan jag måste åka in till BB? han jobbar ju borta på veckorna så det absolut bästa vore ju om den tittar ut en helg. Tar ju ändå 1 och 1/2 timme för han att köra hem så det är kanske inte så konstigt att man är lite nojig om när och hur det kommer ske. Skulle ju gärna vilja ha han hemma varje natt i 1 månad framöver nu men det funkar ju inte så!

Känns så konstigt att VI kommer få en förlossningshistoria att berätta. VI som varit inne på adoption från t.o.m innan vi visste vad som va fel. måste ju säga att det här vi går igenom verkligen har format oss. Nygifta och få reda på att man kanske aldrig kommer få biologiska barn är ju inte det lättaste att ta. Men som det har stärkt oss i vårt förhållande och vår kärlek! Säger inte att det va bra att gå igenom det här men skulle inte heller vilja byta ut de! What dosen´t kill you makes you stronger. Förstår ju så klart att det är lätt för mig att säga de när man sitter här högravid och allt gått bra trots allt. Tänker så ofta på er som kämpar där ute, efter oräkneliga försök fått negativa nyheter varje gång! Att ni håller ihop som par att ni kämpar och växer är oerhört stort och starkt av er!!! glöm inte det!! Och jag hoppas av hela mitt hjärta att ni också kommer få ert lilla pyre en dag!

13 dagar till BF

Oj vad längesedan jag skrev nu ....havandeskapsförgifning va de ingen (tack och lov). Fick dock åka in en sväng till förlossningen i måndags då pyrets hjärta va upp och slog ca 190 slag..men när vi kom in dit och fick göra ett ctg såg allt normalt och bra ut.

Har varit förkyld,hostig och dålig i snart en veck och de tar på en kan jag säga när man är höggravid! Så drygt.

Tror att min slempropp började släppa i onsdags, kom lite på kvällen och sen lite på morgonen. men de är ju svårt att veta om allt är borta, de ska ju betyda att livmodertappen är försvunnen och att man börjat öppna sig...kan dock ta två veckor ändå tills de sätter igång!

Håller på att bli galen just nu av ovisshet, man tror vattnet sipprar varje dag eller att kanske ändå börjar man nog känna lite molande värk! Vill att den ska komma ut NU! dom här sista veckorna känns som månader, kommer bli  så himla drygt om vi går över tiden också.

Samtidigt är man så orolig att något ska gå fel så här i slutet, har ju läst en massa skräck historier (dum som man är) . Sen vill man ju inte va den som nojjar sig och ringa förlossningen i onödan. Tror aldrig jag googlat på så mycket konstiga saker som under denna sista månaden.

Har fått för mig att jag läst någonstans också att föda innan bf för oss som gjort ivf ökar med 50%..sen kom alla mina syskon tidigt och samma på min mans sida. så därför har man väl fått för sig att den borde titta ut lite tidigare. Men så kommer det säkert inte bli, försöker ställa in mig på att gå över tiden för att de ska kännas lättare. man kan ju alltid försöka lura sig själv lite..... ;0)

BM besök, misstänkt havandeskapsförgiftning ?????

Var hos BM idag. Allt gick på som vanligt...frågor och lite annat tog upp. Jag nämnde att jag svullnat rejält på fötter,händer och ben de sista veckorna, men de är ju ändå rätt normalt. Hon frågade om jag haft huvudvärk. Till coh från har jag ju haft liiite huvudvärk men inget tryck så att säga. Ja men du har inte haft ont under brösten frågar hon då.....ööööö jooo typ jätte ont. Men  jag har tagit för givet att det är bäbisen som ligger å trycker uppåt, vissa gånger har det känt lite bort domnat. Då blev hon lite nervös och ville ta ett urinprov eftersom även trycket ligger liiite högt. Visade inget i urinet, så det va ju jätte bra, men vill ändå att jag kommer in på en koll till redan på fredag. Kan känna att jag själv inte blev så stressad över det men när jag märkte hur orolig hon blev började jag bli nervös. Så vi får se vad de visar på fredag, men skönt att veta att hon tar de på allvar. Kände jag av några symptom eller att trycket blev större under brösten skulle jag ringa förlossningen direkt. Kanske dags att packa BB väskan ikväll för säkerhetsskull??? Skötbordet har vi ju i alla fall fått på plats =0)

pågående projekt

Nu när jag går hemma försöker jag göra lite av varje. Är ju en helt annan sak när man kan vila hur och när man vill och bestämma själv vad man orkar..men på kvällarna brukar jag underhålla mig med lite virkning =0) blev den här pippifilten som vi ska ha i vagnen.....

och så jobbar jag på en till med massa färger, som man kanske kan ha i sängen eller på barnrummet senare får se när den blir klar =0)

Är orolig, nu när det börjar närma sig, om man kommer  märka att vattnet går eller inte. Och vad händer om man inte märker något. Visst värkarna kommer väl igång tids nog ändå. Tänk t.e.x om man går på toaletten och vattnet går då???? hur "vet " man då att det är vattnet som gått....visst jag ska inte behöva oroa mig för detta ännu igentligen. Är ju ändå 5 veckor kvar (pust). men får väl prata av mig hos BM på måndag.

Ha en fin helg alla! Kram

magbild v 34

Ja lite har den växt minsann ;0) bild från v.34.

börjar bli lite tungt nu, men nu märker man skillnad vecka från vecka, spännande!

amningskurs

va på amningskurs idag...får väl se hur det där kommer gå. vill ju väldigt gärna kunna amma men det är ju inte mycket att göra om det inte skulle gå.Visst hon pratade om både de ena å andra för att hjälpa det på traven, men jag har svårt att tro att jag kommer vilja "hålla" på om vårt barn bara skriker för den är hungrig och inget kommer, eller att den inte klarar av att greppa.

Pratade lite mer med dom i föräldragruppen idag. vet inte om det berodde på att att inte männen va med ;0)...bestämde träff för fika i morgon med en av tjejerna. Ska bli kul och se hur vi kommer överens, känns som om det skulle kunna va någon man kan umgås med. men vi får se. r ju alltid lite knepigt det där , att skaffa nya vänner när man är vuxen. Tänk va simpelt de va när man var lite " ska vi leka?"

BM besök och 3:e föräldrautbildningsträffen..

Varit hos min BM idag. Allt såg bra ut 130-135 slag i minuten har det lilla pyret. Ligger med husuvet neråt, ej fixerat än (tack och lov ;0) och alla mina prover såg bra ut! Gått upp ca 2 kg sen sist =0( men de är inte mer i alla fall...tycker det är skit jobbigt med vikten just nu....varje kg känns om man ska säga så. inte så konstigt med tanke på att ursprungsvikten va för mycket de med ju. Men tack gode gud att jag gick ner 10 kg innan vi fick börja med IVF:en ....kände kanske inte så just då men nu märker man ju att kroppen tar stryk!

3:e gången vi ska på föräldragruppen idag. Tycker gruppen är ok och det verkar va bra människor som är med. Men är inte jätte förtjust i barnmorskan som har träffarna. Hon är lite knepig. Fäller fel kommentarer och tycker och tänker lite väl mycket. Dömer ut en i gruppen för att hon säger att hon kommer va hemma så länge  hon kan och han inte ska va det. tycker inte riktigt hon har rätt att tycka i den meningen, hon kan ju ge råd men inte mer....ska bli intressant å se vilken lustig kommentar hon ger denna gången ;0)...En väldigt blandad grupp när de kommer till erfarenhet....en som är gravid utan att mannen ville de, en som provade i ett halvår, en som är äldre och såg sin "sista chans" och så vi som haft problem....en mix verkligen. hade ju varit kul (fatta mig rätt) om det varit ett par med samma erfarenheter som vi, fast visst vi kanske ändå inte hade klickat!

dagen idag har det tvättats och strukits babykläder....mysig syssla....kanske lite tidigt att börja förbereda sig men när allt de är klart, kan man ju börja ta tag i andra saker här hemma...

hemma på heltid...

Min graviditetspenning gick igenom! har haft ryggproblem hela mitt vuxna liv p.g.a. att jg ramlade av en häst när jag var liten. trodde inte att de skulle ha någon betydelse för en graviditetspenning utan tänkte att de får väl gå via sjukskrivning om jag inte orka jobba p.g.a. ryggen. Men min handläggare vill jag skulle skicka in papper från skadan för hon sa de hade stor betydelse om jag får eller inte får. Så jag ringde till den vårdcentral som jag var på i samband med olyckan och fick en journalutskrift, tack å lov att jag fick iväg dom papprena för det var nog därför jag fick igenom den! Så nu får man gå hemma och bara njuta av den sista tiden, är så himla skönt å bara kunna gå å lägga sig när man känner för det. när ryggen inte bär eller dett gör ont. Så nu blir det väl till å börja tvätta alla bäbiskläder! =0)....
Vi var på gekås i helgen. herregud, livsfarligt ju. Köpte alldeles för mycket....men de skiter jag i ;0) så häftig känsla bara att få gå där och köpa allt det där som ens lilla pyre ska få ha=0)...

vecka 31..

det går framåt men nu börjar det både bli tungt och trycka på ordentligt och jisses vilket liv de är i magen ibland =0) mysigt.... Nu har både min bror och min bästa vän fått barn, på facebook tror jag det dyker upp statusuppdateringar varannan dag om gamla klasskompisar som ska eller har fått barn. Funderat endel över det här. Nu sitter jag ju här och är (i princip) höggravid och vet att jag kommer ( om allt går bra) få uppleva det största man kan få. Men jag kan inte låta bli att tänka på hur det hade varit med alla dessa bäbisnyheter om situationen varit annorlunda och vem sitter där i sitt hem och läser de nyheter jag gör och fäller tårar för att dom inte kan få barn. För det finns garanterat någon, innan va det jag nu är det någon annan...för livet är inte rättvist. och som en krönika jag läste på aftonbladet "ingen får missfall på facebook". Förr byggde folk falska fasader genom nya bilar, perfekta trädgårdar m.m. för att alla skulle tro att dom har det underbart. Nu bygger vi upp fasader genom facebook. Leende bilder att man är på fest, när man timmar innan festen fått reda på att barnet man burit på gått en förbi! En bild säger mer än tusen ord sägs det ju, men inget om att den talar sanning!

tredje trimester....

I morgon går vi in i vecka 29 och där med också tredje trimetern...känns konstigt, tiden går så fort och så långsamt samtidigt. Sparkarna som varit intensiva och kraftiga har sen någon vecka tillbaka börjat ändra karaktär, precis som om den inte har lika mycket plats för att "ta fart" längre.Händer mycket nu (som också känns lite läskigt) Inte hört något från försäkringskassan än angående graviditetspenningen, hoppas på att den ska gå igenom. fattar inte hur jag ska klara av att jobba annars.

Min bästa vän fick barn i torsdags =0) en lite pojke. Kändes så konstigt när jag fick reda på att han kommit, är ju min första vän som får barn på min sida och inte min mans. Är så glada för deras skull och fick samma känsla som när min bror fick för en månad sedan...man vill sååååå gärna att ens egen ska titta ut ocskå. Herregud kan inte ens föreställa hur det skulle kännas om våra försök hade misslyckats, det hade blivit en riktigt jobbig situation för alla inblandade. Men att man längtar nu och börjar bli smått nervös...inför allt som måste fixas och hur det ska gå till...herregud tycker man har förberett sig på de här i så många år men ändå känner mna sig helt "tappad", men jag antar att de löser sig ;0).

frustrerande läkare...

ÅÅÅÅÅ vad allt kan bli komplicerat, ett enkelt litet prov kan bli så omständigt. När vi var hos barnmorskan sist tog hon ett prov på mina sköldkörtelvärden, för det var ändå dags för det...så tyckte hon det va synd att dom skulle sticka mig ännu en gång på vårdcentralen när hon ändå skulle ta blodprov. Å herregud vilken cirkus det blev! jag ringde in mina värden till vårdcentralen och fick en tid till läkaren ( en ny läkare eftersom min gamla flyttat). Han ringde upp, en vecka efter och fattade inte att dom provresultat han hade framför sig var inte dom resultat vi skulle diskutera. När han väl förstått att jag tagit proverna någon annan stans började han prata om hur han absolut inte kunde ta ansvar för några andra prover än dom som han remmiterade, hur dom inte fick göra så hos barnmorska och att efter v. 25 va det dom som skulle ta hand om mig, detta hade inte han med att göra. Fruktansvärt arrogant och "jag vet bäst" attityd hade han. jaha de va ju bara å ringa till barnmorskan och berätta. Där säger dom att dom brukar göra så här, att det aldrig varit problem innan och att den läkaren är ju inte riktigt frisk. Hon sa att "många läkre tycker att en gravid kvinna ska komma till oss om hon så får benbrott". Så då fick jag ringa tillbaka igen , denna gången irritera, upprörd och hormonig....;0)....sen drog karusellen mellan dessa två igång. vårdcentralen ringde och skällde på barnmorskan och barnmorskan på dom.... tänk att något litet kan bli så stort. Det slutade med att jag fick åka å ta nya prover och fick pratat med läkaren idag igen, lite mer fjäskig va han men fortfarande med en översittarattityd att dom va dumma i huvudet som gjort så här, å han skulle minsann se till att de fick veta hur arroganta DOM varit! (ingen riktigt självsyn hade han). Barnmorksan å andra sidan vill anmäla han för att han nekade mig hjälp. å här sitter jag och bara vill mitt barns bästa å få mina jäkla prover analyserade....nä det blir till å byta vårdcentral tror jag bestämt!

Galloperande hjärtljud

I går var vi på besök hos barnmorskan. vi fick lyssna på barnets hjärta. lät som en galloperande häst. 145 slag i minuten mätte den....sååå ska man tro skrönor är det en lite påg! Mannen har själv hört hjärtat genom magen, fick sig en liten spark i örat samtidigt =0) men det va kul att själv få höra det också, har lite svårt att böja mig så ;0)...

Semestern har börjat och vi röjer för fullt i trädgården, känns ju att man inte är så flexibel som man brukar :0)...ha en solig skön dag!

v 25 (24+0)

oj då, idag var vi och beställde barnvagn, kändes väldigt konstigt måste jag säga, pirrigt. blev en emmaljunga edge duo och en gracco babyskydd som ska hämtas ut någon månad innan BF.

Pratade med en förälder härom dagen på jobbet, hennes dotter ska sluta hos oss nu och vi pratade lite om graviditet och så. Sen säger hon "ja både S och G är ju via IVF"  då kunde jag ju inte hålla mig utan berättade att så även var fallet här. Vi diskuterade en stund var, när hur och så vidare. bl.a berättade hon att S var 3 veckor förtidigt och G var 10 veckor för tidigt, herregud då fick jag en liten klump i halsen. har ju läst om att det är större risk att man får för tidigt när det är via IVF men jag hoppas verkligen inte det blir så tidigt! Min mamma födde ju min första bror 3 veckor för tidigt så det ligger ju i familjen....opps....
Men va skönt det va att få prata med någon på riktigt som faktiskt förstod vad man gått igenom. tyckte nästan de va synd att dom slutade så vi inte han diskutera det fler gånger, samtidigt kan de blir svårt att va professionell mot föräldern när man kommer in på så personliga samtal. Men som sagt vi är många där ute som går igenom det här, skulle nog dra till med en gissning på  1-2 barn per förskola i alla fall.

faster...

igår blev jag faster till  en underbar liten tjej, ebba =0) roligt nog ett namn vi också funderat på.

veckorna går och det är nu v 24. magen blir bara större och större, haft lite mer energi dessa dagarne känns skönt. Har skrivit mitt "brev " till försäkrningkassan nu. väntar på att få chefens sen ska jag skicka in mitt underlag så får vi se om det blir någon graviditetspenning. Som det känns nu kommer man ju inte orka jobba i höst!

Börjar känna ett sug att köpa på mig bänisgrejer, har lyckats hejda det hittils men vi får väl se hur länge det blir...fast första saken kanske blir vagnen som vi förhoppningsvist ska få beställt i helgen =0)...ska försöka bli bättre på att uppdatera, men ni vet snart är det semester =0)...kram på er där ute

v 22 (21+6)

herregud vart tar tiden väg. Det sparkas varje dag och jag känner tydligt att pyret har en sömnrutin... Idag kände även maken en lite spark, jag har känt dom sedan en tid tillbaka utanpå magen, men de är ju inte lätt å tajma sparkar med att han ska va i närheten och hemma förstås.... Han tyckte nog den kändes lite för lite för att han ska förstå att de faktiskt var en spark men jag vet att han kände den , för han reagerade innan jag
hann säga något ;0)....

mycket som händer på jobbet just nu, varit avslutningar och denna veckan har även många gått på semester redan. Känns konstigt att inte kunna säga säkert att vi ses till hösten igen, vet ju inte hur det blir men graviditetspengningen. är ju så himla svårt att få igenom de som förskollärare har jag förstått.Tänkte försöka skriva ihop något nu innan jag och chefen går på semester så jag kan skicka in de i tid.....någon som vill dela med sig av erfarenhet kring detta så tar jag mer än gärna emot tips....

Känns verkligen som om "förlossningar" ligger i luften för tillfället. Min bästa väns syster ska ha på måndag. Min bror och svägerska ska få sitt under efter midsommar någon gång och min bästa vän ska ha i juni så nu ligger de verkligen i luften...kommer kännas så overkligt när dom fått sina små liv att veta att det där faktiskt också väntar oss!!!!det hade blivit en mycket känslomässig och jobbig sommar om vi varit mitt i försök. Absolut inte för att man missunnat någon annan lyckan utan för den stora påminnelsen man skulle fått av de man kämpade för. Nu sitter jag här med magen och en pinlga (bola) runt halsen, som barnen på jobbet bara älskar ;0) dom säger att dom pratar med bäbisen med den. har ju berättat att bäbisen kan höra den...dom e så söta....kram på er där ute....

idag hände det....

idag kom dom första små sparkarna, har känt rörelser lite då och då, knappt fattat att det varit det. sen idag när jag satte mig ner va det som om bäbisen protesterade med en liten spark långt ner. underbar känsla, vill bara känna mer! Sen tror jag att jag hade min första sammandragning också. gjorde skit ont långt ner i magen som om någon vred om något där inne, kunde inte sträcka på mig alls....Så nu börjar de nog hända grejer =0)...känns häftigt =0)...

ofrivilligt barnlösas dag!

I går la vi upp en status på facebook om att vi va gravida, stort steg. vet att de finns många åsikter om hur vidare man ska göra det eller inte, men efter i flera års tid sett statusuppdatering på statusuppdatering om graviditeter och nyfödda tyckte jag det var våran tur. Det som känns är att det är säkert någon bland mina facebook vänner (som inte jag vet) som kämpar som vi, och också blir ledsen av min uppdatering...blandade känslor.

idag la jag även upp en bild från barnlängtan och att dela och stödja de ofrivilligt barnlösas dag, skiter i vilka som tolkar de som att vi kämpar. varför denna hemlighetsmakeri, de är ju inget ovanligt!!!! det om något vet vi som kämpar, varför inte få andra människor att inse hur många som lider och kämpar i det tysta! Jag hoppas att åtminstonde en av er som läser min blogg vågar göra detsamma. Våga uppmärksamma denna dag!

detta lilla liv

här har vi en fullt normal och jätte bra bebis =0)....vi är såååå tacksamma och lyckliga...nu gäller det bara å vänta 5 månader till då ...pust... ;0) älskar hur man ser näsan så tydligt (t.om barnmorskan tyckte de va lite kul) ....hihi...