vilken skit dag!

Haft en riktigt dålig dag idag. Hade de riktigt tufft att hålla mig uppe på jobbet idag, ahr inte varit med om att känna så stark innan. Gick och tänkte på allt omkring oss hela förmiddagen, kändes som jag inte släppte det för en minut! Inte ens när ungarna bråkade eller jag läste saga släppte jag, det fanns liksom hela tiden i tanken som om jag inte riktigt var där! Idag var första gången jag kände att mitt jobb inte är passande just nu i min situation, kunde inte ens titta på dom små barnen ute på gården uten att känna hur tårarna började tränga sig på. Kunde inte prata om det heller för då hade jag brutit ihop totalt. Nä dagen idag vill jag helst glömma....bara å ta nya tag inför i morgon....

Det var bara en dröm.....

Har haft en tung helg...både för mig och maken, känns som om luften tagit slut lite.Har börjat drömma igen, om att vara gravid. Drömde mycket sådana drömmar när vi fick vår "dom" men har inte drömt sen säkert ett halvår tillbaka. Nu dyker dom upp igen, jag är gravid men vet inte hur jag ska bete mig, Förstår inte varför jag plötsligt blivit tjock om magen och i många drömmar är jag på väg att föda men hinner liksom aldrig drömma klart. Lite läskigt tycker jag. kanske någon där ute som är duktig på att tyda drömmar. har ju hört att när man drömmer att någon föds betyder det tvärtom...hoppas jag verkligen inte! Drömmarna känns så verkliga också, men hur kan man drömma om hur det känns att vara gravid när man aldrig upplevt det! konstig känsla och man blir så ledsen när man vaknar och upptäcker att allt bara är en dröm.....

tankar som rör till det...

vill hålla modet uppe....vill sluta tänka på att dag efter dag vecka efter vecka bara går förbi, utan att någoting händer....Var på Kappahl idag och skulle köpa bh, mina gamla är ju lite stora nu =0)...gick runt där och snubblar över barnkläderna, otroligt fin Natur kollektion som de fått in...blev ståendes framför dom och bara stirrade. de var superfin och jag had köpt dom på stuts om jag varit gravid! just de OM jag varit gravid...nu fick jag nöja mig med att bara titta...funderade till och med en stund på att köpa en uppsättning bara för att. Men vill inte plåga mig själv på de viset! Och gud förbjude att man en dag skulle vara tvungen att ge bort dom för att ens egen dröm om ett nyfött barn skulle vara borta!Känner hur det börjar krypa på mig nu, de vardagliga funderingarna...När barnen på jobbet gör vissa saker kan jag komma på mig själv bli ledsen för att ens vilja och planer inte gått som man tänkt sig. Naivt nog trodde man att man skulle ha en 1 åring vid de här laget...känns lite tungt just nu...

jävla skit!!!

Fick brev från vår läkare i går. Mitt sköldkörtelshormon eller "skaffa barn hormon" som jag kallar de, ligger i överkant som hon så vackert beskrev det. vilket innebär att jag nu ska starta med medicin för att sänka nivåerna och ytterligare 6 veckor kommer passera utan att remissen skickas!!!  proverna ska tas om om 4 veckor och det tar 2 veckor innan analysen kommit. Och nu plötsligt är det inte så att provet ska tas under mensen, vilket för mig känns väldigt knepigt. Men så är det ju när man bara får brev efter brev med fin text på. Inte ens ett litet telefonsamtal kan läkaren lägga på att besvara eventuella frågor som kan dyka uoo. Dåligt tycket jag! Nu har vi hållt på med detta sen i Januari och vi har träffat och pratat med läkaren en gång EN GÅNG! känns intge så himla engagerande om jag får säga det själv. just nu känner jag bara så här-HELVETES JÄVLA SKIT! Tur att mina underbara föräldrar fick ett ryck att åka ner idag! nu ska jag iväg till apoteket och hämta ut medecinen! hoppas ni får en bättre start på den här helgen än vad vi fått!

lämnat och klart!

Så då va de gjort! Mensen kom som vanlig dag 28 i cyklen och det innebar natten till Fredag. Så på fredag morgon ringde jag och bokade tid för provtagning i dag. Hade föreläsning på jobbet idag, tur de va en så stor föreläsning så ingen märkte att man smet ut ur salen vid 9 tiden! Väl på vårdcentralen blev den stackarn som skulle ta proverna rent chockad över alla prover som skulle tas. "herregud är de rent galna" sa hon...nädå sa jag de verkar va standard prover. Bara det att klart min lilla vårdcentral är inte van vid att få en sån stor "order". Så nu kan vi inte göra något mer! bara vänta och hoppas att de är snabba på att analysera resultatet och skicka remissen! Förstår inte riktigt mina känslor just nu. Varken jag eller min man känner för någonting just nu, vi har ingen ork för någonting. Inte så lämpligt när en uppfart ska grävas ut och göra iordning och ett sovrum under renovering. Känns lite som vi gått in i en liten vägg....Inget på jobbet orkar man ta tag i heller, man vill ge allt men det känns som om man max kan ge 20 % av sig själv just nu! Klart nu är man ju inte helt frisk heller (haft feber och förkylning) så de gör ju sin del också....Får hoppas att man får en energi kick snart. vill ju kunna ge mer av sig själv och man vill ju få ordning här hemma också!

vilken blir vår historia?

Så då har maken tagit sin prover i alla fall, nu är det bara mina kvar...har aldrig längtat så mycket efter mensen som just nu! nästan så jag är rädd att försena den p.g.a att jag känner mig stressad!  Hoppas den kommer nu i veckan. Tror jag ska göra som mannen min om den kommer på torsdag. ringa in till sjukhuset och åka in och ta proverna där. känns inte säkert att ta dom på vårdcentralen och att de sedan ska  skicka dom, vi har ju blivit av med prover förr och dessa proverna skulle ju innebära en månads försening om de försvann! Beror lite på hur jag jobbar och när den behagar komma! 


Berättade för min chef om vår "situation"  i dag. Känns bättre att hon vet så det inte blir några misstag när man måste ta ut semesterdagar lite här och där och man vet ju inte heller hur man kommer må. Hon ( precis som alla andra) började berätta om någon, vän,släkting,syster, barn, m.m. som varit i vår situation och plötsligt blivit gravida! Varför gör alla det?? Inte för jag reagerar på det längre men ändå, varför? Ska jag känna att det absolut kommer gå för oss också eftersom det gjort det för dom dom känner? Och framför allt flyger tankarna till vad kommer folk säga om oss? Kommer vi vara den där, syster, väninan, kollegan m.m som fick barn som ett mirakel eller genom försök på IVF? eller kommer vi bli dom som aldrig någon nämner, dom som aldrig kunde få barn? eller som vissa väljer att säga, aldrig kunde få några "egna" barn (vad nu folk lägger för värdering i det!)....

regler och regler...

Ringde upp KK idag igen och gav vår syn på det hela. de förstod att vi ville komma igång så fort som möjligt men tyvärr hade de haft erfarenhet av att skicka papper och remiss olika innan och då har remissrrna blivit liggandes eftersom de ändå inte tar tag i det innan alla prover är tagna. Men det känns bra att de får veta hur vi känner, tycker nog ändå de kunde sagt något så hade jag ju försökt få proverna tagna när man haft 2 kg kvar. men men nu är det som det är och det är bara att vänta! hoppas på att det går fort sen när remissen kommer till göteborg!...